Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Skog 22 juni

Mer forskning krävs om familjeskogsbruk

Vi behöver fler skogsuniversitet för ökad konkurrens. Fri forskning visar på resultat som är mer lönsamt för den enskilda skogsägaren än maximal volym. Det vill inte bolagen veta, skriver Leif Öster.

 Leif Öster, skogsägare och turismföretagare.
Leif Öster, skogsägare och turismföretagare. FOTO: Privat

Landsbygdsminister Jennie Nilsson önskade nyligen en mer lösningsorienterad skogsdebatt byggd på forskningsfakta. Ett vettigt krav, tycker jag. Men då behövs det mer forskning mot ett lönsamt familjeskogsbruk.

Vi skogsägare betalar via dolda avdrag delar av den skogliga forskningen. Men det är skogsbolagens intresse av maximal virkesproduktion som styr en forskning som sällan tar hänsyn till skogsägarens ekonomi. Industrins forskning sa att förädlade granplantor växer bäst. Men de glömde att berätta vad som händer på torra tallmarker. Vi fick en halv miljon hektar torkstressade granar. En ursäkt av rådgivarna vore på sin plats, till de små skogsägare som förtvivlat nu tvingas avverka.

Vi styr ändå merparten av SLUs skogliga forskning, säger skogsbolagen. Här är Linnéuniversitet i Växjö dock en ljusglimt. Vi behöver fler universitet i skogen för att ökad konkurrens. Fri forskning visar exempelvis att inga eller färre satta plantor, högre avverkningsålder och färre gallringar kan vara mer lönsamt för den enskilda skogsägaren än maximal volym. Det vill inte bolagen veta.

Nyligen hamnade jag i ett intressant samtal med Kerstin Dafnäs. Hon är en engagerad skogsägare och ordförande för det fina kvinnliga nätverket Spillkråkan. Men Kerstin är framförallt bankekonom och kan räkna. Även hon menar att vi har alldeles för lite verkliga fakta om skogsägarnas lönsamhet.

– Utan forskning blir det ingen debatt om de små skogsägares verkliga ekonomi, säger hon.

Ett nytt forskningsområde bör vara skogens handelskostnader. Inom aktiehandel talar man om ”trading costs”. Med andra ord, vad är köparens totala kostnad för att köpa in och sälja ditt virke? Det handlar om stora summor, en miljard, som indirekt betalas av skogsägaren. Anta att någon årligen köper en miljon kubikmeter. Anta att personal, reklam, bilar, alla kontor och annat kostar 100 miljoner kronor. Ja, då betalar vi skogsägare en dold handelskostnad på 100 kronor per kubik. Och kostnaden stiger.

För oss äldre skogsägare, är det tryggt när en virkesinköpare kommer hem, dricker kaffe och tar fram samma manuella kontrakt som på farfars tid. Men denna affärsmodell är på väg ut. Digitala virkesbörser utför redan virkesaffärer för under tre kronor per kubik.

Erik Westholm och Jenny Andersson skriver i sin nya bok ”Slaget om framtiden” om spelet bakom skogsforskningen. Där skogsägarna betalar, men bolagen styr. Läs boken!

Leif Öster

Skogsägare och turismföretagare

Relaterade artiklar

Till toppen