Mats är mångfaldens mästare

Mats på Höjden är skogsbrukaren som lämnade jobbet som inspektor på Södra för att bli turismföretagare med skogsgården som bas. I dag är han, som han själv uttrycker det, en glad pensionär som njuter av hans, och hustrun Agnetas, mångfaldsskog.

Genom sitt stora engagemang för familjeskogsbruket har Mats på Höjden blivit en profil bland skogsägare i södra Götaland. I somras var han dragplåster i Södras monter på mässan Elmia Wood.

Mats föredrag om mångfaldsskogsbruk var en stående programpunkt som lockade många åhörare.

– Vad mycket folk jag träffade. Många kom fram och ville prata efteråt. Det är så givande att träffa andra skogsägare och utbyta tankar och erfarenheter, säger han hemma på Sännås Ågård, för dagen vackert inbäddad i en decimeter nysnö.

Gården är för övrigt hustrun Agnetas föräldrahem. Och det är Agneta som inspirerat Mats till mångfaldstankarna i skogsbruket.

– Hon har fått mig att tänka på att gynna mossor, lavar, växter, insekter, övrigt djurliv och kulturlämningar. Det gör vi bland annat genom att använda många olika trädslag, vilket samtidigt sprider riskerna. Inslag av löv ger dessutom en ljusare skog och markförbättring, säger Mats innan han sätter sig på sin fyrhjuling och kör i väg för att guida Land Skogsbruk i mångfaldsskogen.

FAKTA: Mats på Höjden

Började köra häst i skogen som 15-åring och arbetade senare som huggare, röjare och skotarförare. Med tiden blev han inspektor på Södra Skogsägarna. Han övergick dock till att bli turistentreprenör på egna gårdar där han även har varit självverksam skogsägare i 45 år.

Första anhalt blir ett minde område bestående av en fuktig sänka på båda sidor av en skogsbilväg. Området har lämnats orört och här växer i dag tät, björkdominerad slyskog med inslag av undertryckta granar. Mats kallar det för Illhärjet eftersom det är så svårgenomtränligt.

– Det här är ett exempel på en refug för flora och fauna som finns på många platser runt om i produktionsskogen. Refugerna är i dag ett 50-tal och spridda över hela skogen, säger han.

För att ha råd att öronmärka ytor för naturvård krävs hög virkesproduktion i övrigt, anser Mats. Goda boniteter på fastigheten ger en produktion i 25-årig granskog på runt 20 skogskubikmeter per hektar och år. Han utnyttjar möjligheten att dikesrensa med skonsam och småskalig teknik och en förestående askåterföring ska öka produktionen ytterligare, hoppas han.

– Askåterföring är på gång under 2018, både i gallringsskog och i ungskog planterad efter stormarna Gudrun och Per, säger Mats.

Mångfaldsskogen, med dess många olika trädslag, kräver inhägnad. På gårdens 46 hektar produktiva skogsmark finns 13 hägn som skyddar viltbegärliga plantor av löv, douglasgran och lärk. Även tallen hägnas eftersom Mats vägrar ge vika för en, i hans tycke, obalanserat stor älgstam.

– Viltförvaltningen har misslyckats på alltför många områden i 30 år. Det är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag med älgskador i Götaland på nära en miljard kronor, säger han med hänvisning till uppgifter från Södra.

Vid sidan om trädslag som ek, hybridasp och sitkagran slår Mats ett slag för masurbjörk. En finländsk klon, planterad med fem till sex meters förband, ska ge klirr i kassan inom några decennier. Han sköter masurbjörken på individnivå och träden stamkvistas med sekatör. Trots relativt höga plantpriser, och lägre virkesproduktion per hektar jämfört med exempelvis gran, är insatsen mödan värd. Priset på masurvirke är skyhögt och omloppstiden relativt kort, resonerar Mats.

– Säg att man i dag, i snitt, får cirka 500 kronor per kubikmeter för normalt gran- eller talltimmer. För masur får man cirka

50 000 kronor per kubikmeter. Och omloppstiden är den samma som för vårtbjörk, det vill säga 30 till 45 år. Det ger två björkgenerationer på en generation gran eller tall, säger han.