Ingen redovisning av gallringsskador
Branschen gör vanligtvis ingen rapportering om skador på kvarvarande bestånd efter ett gallringsuppdrag. Det är upp till skogsägaren själv att kontrollera.
Enligt Skogsstyrelsens skogsskötselråd är gallringsskador på rötter och stammar allvarliga och bör i möjligaste mån undvikas. Många av skadorna infekteras av rötsvampar och rötan kan sedan sprida sig långt både uppåt och nedåt från skadan.
Övre smärtgräns
Skogsbranschen tycks vara överens om att 5 procent skador efter gallring är en övre smärtgräns och att det är entreprenörerna, eller bolagens egna maskinlag, som ska kontrollera sitt eget arbete.
– Vi har krav på våra egna lag och våra entreprenörer att de ska göra uppföljningar på varje trakt de kört och hur mycket skador det har blivit, berättar Hilma Nilsson, marknadsområdeschef för Stora Enso i Värmland, Bohuslän och Dalsland.
Stickprov
Förutom egenkontrollen görs även systematiska stickprovskontroller. Men den som köpt gallringstjänsten får dock ingen automatisk återkoppling på hur mycket skador det blev på det kvarvarande beståndet efter gallringen.
– Om det har blivit mycket skador ska man få återkoppling på det och vår målbild är att göra det före skogsägaren upptäcker det själv, säger Hilma Nilsson.
Ingen återkoppling
Skogsägarföreningen Mellanskog har ungefär samma arbetssätt när det gäller att kvalitetssäkra gallringsuppdrag. Även de arbetar med egenkontroll och stickprover, men har ingen regelmässig återkoppling till kunden om skador efter gallringsuppdragen.
– Om det blir någon avvikelse får ansvarig produktionsledare information och sedan får man komma överens med kunden om vad som ska göras, förklarar Gunnar Björklund, produktionschef på Mellanskog.
