Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 15 september 2017

EU-framgång med smolk i glädjebägaren

Ett steg åt rätt riktning, men en tankeställare att förslaget överhuvudtaget gått så här långt. Det anser Pär Fornling om kompromissen kring avverkningstak i EU-kommissionen i veckan.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Det blev en kompromiss om avverkningstaket.
Det blev en kompromiss om avverkningstaket. FOTO: Rolf Segerstedt

Det är naturligtvis bra att EU-parlamentet inte beslutade om ett pressande tak för hur stora avverkningarna får vara. Men det är också en motgång och en tankeställare att ett så korkat förslag kunnat gå så här långt. Dessutom är frågan långt ifrån avgjord.

EU-kommissionen snubblade över den krångliga förkortningen LULUCF (Land Use, Land-Use Change and Forestry). Det handlar om att mäta utsläpp som påverkar klimatet. Resultatet blev ett förslag där varje fällt träd betraktas som ett miljöproblem oavsett hur det används och hur mycket ny skog som växer upp. Med den inställningen ville kommissionen sätta gränser som i praktiken skulle bli ett tak för avverkningar.

Parlamentet fick, inte minst genom duktiga svenska medlemmar, fram en kompromiss. Den ger andrum men det grundläggande problemet kvarstår: Det negativa synsättet på skogsbruk som avspeglas i den mäktiga EU-kommissionen och som faktiskt är en ganska allmän utgångspunkt runt om i Europa.

På sikt kan tillväxten i den svenska skogen öka med 50 procent genom förädlade plantor och aktiv skogsskötsel. För att nå dit behövs tilltro inför framtiden. Att halta sig dit på kompromisser och undantag leder fel. Man kan på goda grunder förmoda att många av förslagen i EU aldrig blir så galna som de verkar. Och kanske inte EU finns kvar när det är dags att avverka den förädlade plantan. Det är en klen tröst. För att möta framtiden behövs ett tydligt signalsystem och vettiga spelregler.

Därför finns mer att önska när det gäller skogens närvaro i EU. Även om industrin och skogsägarnas intressen ofta sammanfaller är det inte självklart att de alltid ska marschera sida vid sida. Skogsägarna finns på plats i Bryssel genom CEPF som representerar 16 miljoner skogsägare. Många är väldigt små, men demokratiskt inflytande räknas inte i antal hektar. Det räknas i människor. Sverige och Finland (som drar ett tungt lass i CEPF) borde kunna göra skogsägarna mycket mer synliga i EU. Oavsett roll är det lätt att de som involveras i EU-arbetet betraktar allt som ett anonymt förhandlingsspel. Då är det bra att bli påmind om människorna som berörs av besluten.

Frågan om avverkningstak är inte avgjord. Nu ska rådet (miljöministrarna) säga sitt. Från början verkade regeringen positiv till kommissionens förslag, nu är det avgörande att man högljutt driver en annan linje. Längre fram i höst sys allt ihop till ett beslut under ordförandelandet Estlands ledning.

Det kanske går vägen, men att skogsbruket ifrågasätts på det här sättet är i grunden ett misslyckande.

Läs mer: Kompromiss om LULUCF gick igenomHammar om LULUCF: ”Inte klart än”Kompromissförslag om LULUCF kan gynna Sverige

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen