Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Skog 20 juni 2011

"Det är för många som tror sig kunna vildsvinsjakt"

Han skjuter närmare 100 vildsvin per år och har inga skador på sina egna marker. Rätt hund och god planering är några av Rutger Sandströms knep.

FOTO: Marcus Palmgren

2009 lämnade Rutger Sandström på Allatorps gård utanför Karlskrona in köttprover från 88 vildsvin för trikintest hos SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt).
De allra flesta av de 88 grisarna sköt Rutger Sandström själv. Men något rekord är det inte:

– 2007 passerade jag hundra grisar, om jag inte minns fel.

Rutger bedriver både djuruppfödning, eget gårdsslakteri och gårdsbutik, jaktaktiviteter och en del entreprenadarbeten. Så vildsvinsjakten hinner han i stort sett bara med på kvällar, antingen ensam eller med en jaktkamrat i sällskap. Det brukar bli i genomsnitt 3 kvällar i veckan, berättar Rutger.

Förklaringen till hans framgångsrika grisjakt stavas ”Tyskland”:

– Jakten är helt annorlunda där. De kan sin sak, tyskarna, säger Rutger.

Men vad är det tyskarna kan som inte vi i Sverige kan?

– För det första är vi här i Sverige väldigt förtjusta i att släppa älghundar, laikor och andra drivande hundar. Man tycker det är häftigt att jaga hundar som ger ståndsskall, men vi får ju inget skjutet på det sättet.

– Men i Tyskland använder de vorsteh, som är stötande hundar, berättar Rutger som själv jagar med två egna vorstehhundar.

– När jag var med och jagade gris i Tyskland senast så släppte de 35 stycken vorsteh-hundar. Vi jagade över 2000 hektar i ett enda drev. Vi sköt 167 grisar på tre timmar. Då kan man tala om effektiv jakt.

– Det går till så att när en vorsteh-hund springer in i en skock grisar så splittras skocken. Och hundarna springer efter en gris medan de andra grisarna smyger i väg. Och de kommer sedan lufsande så sakta och fint över passen, så då är det inga problem att skjuta dem.

Men det räcker inte med att ha rätt hundar, menar Rutger. Samordning och god planering är också viktigt för att nå framgång i vildsvinsjakten. Och på båda dessa punkter har vi i Sverige fortfarande mycket att lära, menar han och nämner utfodringen som ett exempel:

– Många väljer att lägga en utfodringsplats utifrån var de själva tycker det är fina omgivningar och var det är trevligt att sitta, i stället för att titta efter var djuren väljer att gå.

Själv har Rutger hittat en riktigt bra utfodringsplats, alldeles invid en kraftledningsgata där det alltid är uppröjt och god sikt.

Men varför åker inte fler jägare ned till Tyskland och gör studiebesök?

– Det är för många kockar i Sverige, det är det som är problemet. Det är för många som tror sig kunna vildsvinsjakt. Jägare som kanske skjuter 10-15 grisar på ståndsskall, och tycker det är jätteroligt.

Trots Rutgers flitiga jakt ökar antalet vildsvin på hans marker långsamt. I dag har han någonstans mellan 16 och 18 suggor på sin fastighet:

– Grannarna skjuter ju så ytterst lite. Jag jagar över ett område på kanske 3000 hektar. De andra skjuter kanske 10-15 grisar om året, och det räcker inte långt.

Fler artiklar: Slarv med trikinprover

Relaterade artiklar

Till toppen