Det är käpprätt uppåt väggarna med jämställdheten – för att tala klarspråk, skriver Susanne Öberg.

Döm om min förvåning då jag en dag läste en tråd i sociala medier där en vandrare till sin stora fasa hade stött på en avverkning. ”Hur är detta möjligt? Får man verkligen göra så och ställa till på det viset där vanligt folk ska gå?”

Jag skulle tro att även bland oss skogsägare är vi en majoritet som tillbringar mer tid i det lånade landskapet än på vår egen mark, skriver Kerstin Dafnäs.

Våra mödrar och fäder som verkat i skogen skulle rotera i sina gravar om de hörde argumenten om att låta skogen stå, skriver Mats Blomberg.

Jag tror att råvaran från skogen har en stor potential som ett bidrag till att bryta vårt oljeberoende och samtidigt skapa nya användningsområden, skriver Haidi Andersson.

Vi öppna dörrarna för samarbeten med studenter och låta dem ta del av våra framsteg – och det på alla nivåer i branschen. Det skriver Torgny Persson, innovations- och forskningsdirektör, Skogsindustrierna.

Det kan inte vara rimligt att vi avstår stora mängder inhemsk produktion på grund av att vi inte kan hantera våra viltstammar, skriver Paul Christensson, LRF Skogsägarna.

Marit Bohlin tror att transporterna av skogsvirket tas för givet och att de behöver framtidssäkras.

KRÖNIKA: Ser man till problematiken med fossil förbränning i Europa så blev kanske detta eländiga krig ändå en väckarklocka för en rad länder om en inriktning mot en högre grad av självförsörjning, skriver Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele.

Att vi är många, och att vi är olika är det som är charmen med svenskt skogsbruk och det som skapar legitimitet för brukandet av skogen, skriver Susanne Öberg.

Skogen måste användas, med kärlek och känsla som bara den enskilda skogsägaren kan ge. Det kommer vi alla att vinna på när vi går där i skog och mark, skriver Helena Löthgren i sin krönika.