Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 4 november

Vi backar mot framtiden

Skogsdebatten borde handla om framtiden för skogen, men i stället verkar många vara fixerade på hur det var förr, skriver Pär Fornling.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Man kan undra om ett hygge någonsin behöver vara mer än fem hektar, skriver Pär Fornling.
Man kan undra om ett hygge någonsin behöver vara mer än fem hektar, skriver Pär Fornling.

Nu om någonsin borde det vara angeläget att fokusera mot framtida möjligheter, men huvudfåran i debatten är fixerad på backspegeln. Blädning och dimensionshuggning är plötsligt ideal. Ett århundrade av ackumulerade forskningsresultat rullas lättvindigt tillbaks.

Den dogmatiska inställningen till främmande trädslag skärps i FSC-certifieringen. Målet är att bita sig fast i läget närmast efter istiden, trots att vi är extremt beroende av granen, som lever farligt i ett förändrat klimat. Fler trädslag innebär fler möjligheter och klimatet i sig gör att arterna flyttar naturligt. Alldeles oavsett regelverket i certifieringen.

Nyttan av förädlade plantor förbigås med en axelryckning. Det högsta idealet är att tänka bort all mänsklig inverkan. Att inte göra någonting. Absolut ingenting. Möjligen filosofera över hur mycket bättre allt var förr. Den inställningen punkterar både framtidstro och odlarglädje.

I stället för att lägga kraften på en hopplös debatt är det bättre för skogsbruket att sätta en egen, framåtsyftande, agenda. Vi får helt enkelt inse att åsikterna går isär och det är näst intill omöjligt att få någon att byta åsikt, även med goda och vetenskapligt underbyggda argument. Resultatet blir att man fastnar, som i ett gammalt krondike, och fortsätter med gammal retorik.

Vad som nu händer politiskt är vanskligt att förutse. Det vettiga är att börja om med en klassisk parlamentarisk skogsutredning, i stället för att hoppa från tuva till tuva genom olika beslut. Det blir ett lappverk utan helhet. I vilket fall behövs en vision om hur vi fortsatt kan bygga virkesförråd och dessutom nyttja skogen i än högre grad. Om vi släpper blicken från backspegeln, och tittar framåt, finns det faktiskt en hel palett med möjligheter.

En del tål att omprövas. Man kan exempelvis undra om ett hygge någonsin behöver vara mer än fem hektar. Annat förtjänar nysatsningar, däribland ett rejält lyft för förädlingsprogrammen och fokus på skogens sociala värden. Det behövs krafttag för bättre föryngringar. Och det behövs ett produktionsmål, precis som skogsutredningen föreslagit.

Passivitet är inte framtidsvägen. Oavsett om det är biologisk mångfald eller volymtillväxt handlar det om att hitta bra och effektiva metoder. En del bör göras annorlunda och i många fall behövs mer forskning, men kunskapen räcker för att måla upp möjliga visioner. Med tydliga mål och aktiva möjligheter blir det också roligt att odla skog. Och det är faktiskt den allra viktigaste drivfjädern.

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen