Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 15 september 2017

Vem tar ansvar för att behålla jobben?

Den småskaliga träförädlingen är på väg att rinna oss mellan fingrarna som sågspån. Vem tar ansvar för att tillväxten säkras och likaså jobben, undrar Karin Johansson i veckans ledare.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Karin Johansson är frilansskribent och redaktör i Östersund och kommer att skriva ledare i några nummer av Land Skogsbruk under hösten.
Karin Johansson är frilansskribent och redaktör i Östersund och kommer att skriva ledare i några nummer av Land Skogsbruk under hösten.

Finsnickaren frågade nyligen om jag vet någon som kan såga upp fyra övergrova tallstockar åt hans granne. Ett samtal senare var det löst.

När jag var redaktör för tidningen Småsågaren fick jag ofta sådana frågor: vem kan såga virke lokalt? Var får jag tag i extra långa plank till vindskivor? Vem kan svarva verandastolpar, byta stockvarv på timmerhuset, kopiera en fönsterbåge, platsbygga en inredning?

Dessa och många fler tjänster och produkter tillhandahålls i liten skala runt om i landet – men företagen finns sällan i något offentligt register. Om du inte vet namn och adress så hittar du dem inte via google, hitta eller eniro. Få av dem annonserar på blocket.

SCB:s branschregister upptar bara den huvudsakliga inkomstkällan, och träförädling är ofta andra eller kanske tredje verksamheten i företaget. Branschorganisationen TMF har aldrig hört av dem; de är inte industrier. Såg och snickeri kan finnas inom lantbruket men lika gärna hos åkaren, reparatören, grävmaskinisten och truckföraren – så det är inte heller självklart att de är medlemmar i LRF.

Du måste helt enkelt fråga dig fram bland dem som har lokalkännedom.

Enligt en undersökning som LRF och Småsågarna gjorde 2008 handlar det om en miljard kronor i omsättning och ett par tusen arbetstillfällen, varav de flesta på landsbygd och i mindre orter. Redan då var majoriteten av företagarna i 60-årsåldern eller äldre.

De här arbetstillfällena finns, men de rinner ut i takt med att träföretagarna trappar ner och avvecklar.

2011 gjorde Region Jämtland Härjedalen en utredning som visade att 80 procent av skogsråvaran lämnade länet oförädlad, vilket är lika låg förädlingsgrad som i u-länder. Timmer på rot värderades då till 80 öre per kilo, medan finsnickeri ökade värdet till 250 kronor per kilo.

En annan utredning som regionen beställt kom fram till att marknaden för träförädling finns och att hotet mot näringen är brist på utbildad arbetskraft. Samma år valde regionen att lägga ner finsnickarutbildningen.

De här jobben ger inkomst för den enskilde, en viktig service i närområdet och skatteintäkter till kommunerna. Det ligger i samhällets intresse att bevara och utveckla den småskaliga träförädlingen – men vem tar ansvaret?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen