Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 21 februari

”Total förvirring – nu måste bitarna inom skogspolitiken på plats”

Svensk skogspolitik har aldrig varit så urspårad och förvirrad som nu. Det är dags att den kommer upp på rälsen igen, skriver Pär Fornling i sin ledare.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Biotoperna finns där och måste hanteras på ett rättssäkert sätt, skriver ledarskribenten.
Biotoperna finns där och måste hanteras på ett rättssäkert sätt, skriver ledarskribenten. FOTO: Olandsfokus

Skogspolitiken har spårat ur. Aldrig har det varit så förvirrat. Det är klart att 1973, när utredningen Mål och medel i skogspolitiken efter sex års arbete föreslog att man snarast möjligt skulle avverka skogen eftersom plasten hörde framtiden till, var det osäkert. Men även det löstes relativt smärtfritt genom att börja på ny kula med det som blev 1979 års beslut.

Nu är det oklart var vi står. Arbetet med ett nationellt skogsprogram är inne på sitt nionde år utan påtagliga resultat. Det glimmade till inför valet men dagsläget är ett frågetecken. Det är mycket prat och lite verkstad.

Den skogliga myndigheten har svårt att identifiera skogsbruk trots att den har det framför näsan. Man väljer att överklaga domen om fjällnära skogar. Möjligen finns det oklarheter att reda ut, men frågan om ”pågående markanvändning” borde kopplas av processen.

Miljömålen drar åt olika håll. Ingen vet balansen mellan biologisk mångfald och klimatnytta. Och det är uppenbart att skogen inte räcker till allt. Frågan är hur man ska prioritera.

Det är bra att inventeringen av nyckelbiotoper tar paus, men att blunda löser inte frågan. Biotoperna finns där och måste hanteras på ett rättssäkert sätt. Det finns grundläggande regler om intrångsersättning. Och dessutom finns det skäl att se över reglerna i certifieringen, vilket faktiskt är roten till det onda.

Att anslagen till reservat minskar är enbart problematiskt. Mindre pengar och fortsatt höga ambitioner är en olycklig kombination. Det är som att försöka gå ner i spagat, vilket oftast slutar med en olycka. Brist på pengar gör att avtal med markägare inte fullföljs och skötseln av reservat blir lidande, vilket faktiskt är ett jätteproblem. En tom plånbok löser ingenting. Däremot behöver målen revideras och förtydligas.

Med rätta är skogsägarrörelsen djupt engagerad i processerna, men att bara ligga i krig med omvärlden leder fel. Det måste finna plats för andra frågor också. Exempelvis som att skaffa fler medlemmar. Antalet har på det hela taget varit oförändrat under väldigt många årtionden.

Den optimistiskt lagde räknar med att det ur kaos föds ordning. Kanske det – komponenterna saknas inte. Skogsstyrelsen har ett utmärkt förslag, ”Skogsskötsel med nya möjligheter”, som nu är ute på remiss. Lantbruksuniversitetet är engagerat i flera angelägna utredningar. Frågan är bara hur allt landar. Bitarna måste komma på plats. Tåget måste upp på rälsen.

Pär Fornling,

red@landskogsbruk.se

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen