Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 12 oktober

”Naturvårdens generaler litar blint på kartan”

Engagerade skogsägare som över tid förvandlar delar av en ordinär produktionsskog till en nyckelbiotop blir uselt belönade – de förlorar i praktiken brukningsrätten över skogen.

 Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk.
Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk.

”När inte kartan överensstämmer med terrängen… Då är det kartan som gäller.”

Med den inställningen är det bäddat för problem. Talesättet, hämtat från någon militär fars, kunde lika gärna vara en realistisk beskrivning av synen på de många familjeskogsägarna. När naturvårdens generaler planerar i stora svepande drag blir mosaiklandskapet med små självständigt brukade gårdar ett hinder på vägen i stället för en tillgång. De finns inte på kartan.

När den hårt kritiserade ESO-rapporten presenterades för några veckor sedan var en huvudpoäng att vi delvis skyddar fel skogar. De frivilliga avsättningarna på landets många mindre fastigheter kom som vanligt i skottgluggen. De anses inte så mycket värda. ”Generalerna” vill inte ha en detaljerad karta. De talar hellre i landskapsperspektiv och bygget av en grön infrastruktur med stora sammanhängande reservat, likt gröna motorvägar genom landskapet.

Det må så vara. Med en enda ägare av all skog hade kanske miljöarbetet formulerats annorlunda. Nu är det, tack och lov, inte på det sättet.

Om man i stället utgår från hur terrängen ser ut finns det positiva krafter att ta tillvara. Alla de skogsägare som certifierar sig avsätter skog till naturvård. Det är uppenbart att det inledningsvis blir lite olika naturvårdsvärden mellan fastigheterna.

Men naturen är inte statisk och nästan allt är kulturskogar, formade och påverkade av människan. Det går följaktligen utmärkt att skapa naturvärden.

Med tiden blir allt annorlunda. Tänk bara på hur alla evighetsträd (naturvårdsträd) kommer att ha förändrat landskapet om ett antal årtionden.

De passiva målformuleringarna i naturvården fastnar gärna i antal hektar reservat i stället för aktiva insatser för att få maximalt med naturvärden på varje hektar. Det finns massor av åtgärder att ta till och ännu fler att upptäcka, med utgångspunkt för hur verklighetens mosaiklandskap ser ut.

Med konkretare mål blir det lättare att hitta redskap för att komma framåt. Vidgade reservat är inte det enda möjliga redskapet. Med uppmuntran finns det helt säkert ett brett intresse för att maximera nyttan av avsättningarna i stället för att maximera volymen avsättningar.

I delar av den brukade skogen kan engagerade skogsägare dessutom skapa naturvärden, exempelvis genom att förlänga omloppstiden i en del bestånd, värna extra om lövträden, ta vara på död ved, naturvårdsröja och liknande åtgärder. På så sätt kan delar av en ordinär produktionsskog med tiden förvandlas till en nyckelbiotop.

Därmed förlorar markägaren i praktiken brukningsrätten över skogen. Det är naturligtvis ett både uselt och kontraproduktivt belöningssystem. Då är det något fel på kartan.

Pär Fornling,

red@landskogsbruk.se

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen