Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 23 april

Mer forskning krävs i kampen mot barkborren

Att staten inte gör något åt granbarkborrarna i naturreservat skapar irritation och skador på grannarnas skog. Det absolut minsta staten kan göra är att ersätta skadorna på grannfastigheterna fullt ut, anser Knut Persson.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Det minsta staten kan göra är att ersätta skadorna på grannfastigheterna fullt ut, anser ledarskribenten Knut Persson.
Det minsta staten kan göra är att ersätta skadorna på grannfastigheterna fullt ut, anser ledarskribenten Knut Persson.

Den här sommaren kommer att bli avgörande för om vi lyckas hejda granbarkborrens tillväxt. Men det är en ojämn kamp där vädret har störst betydelse.

Trots att sommaren 2019 inte var ovanligt varm och torr, utan en ganska vanlig sommar förstörde granbarkborren mer skog än 2018. Skälet är enkelt att räkna ut, det fanns ovanligt många övervintrade borrar och träden var fortfarande försvagade efter den extrema sommaren 2018.

Granbarkborren börjar svärma när temperaturen är 18 grader. Vi kan få sådana dagar nu, men det kan klart också dröja. Hålet som borren gör i barken är så litet att det är närmast omöjligt att se det. Utan det enda tecknet på att ett träd är attackerat är borrmjölet man hittar på marken intill stammen.

Man måste alltså titta noggrant på enskilda träd, och om det regnat eller blåst kraftigt blir det ändå svårare att se tecknen. I det här skedet bör träden tas ur skogen, trots att de är till synes gröna och friska. När träden börjar vissna och bli bruna har de flesta barkborrarna redan lämnat trädet och gått vidare till ett nytt.

Det är uppenbart ett tidsödande och ganska svårt arbete att hålla koll på angripna träd. Man skulle önska att det fanns enklare sätt att bekämpa borren.

Det finns fällor som ska locka till sig granbarkborrarna med hjälp av feromoner. De kan antagligen vara till hjälp särskilt vid den första svärmningen när det inte finns så många andra dofter i skogen. Men de räcker inte, det finns fortfarande stor risk för att skogen skadas.

Det statliga stödet till att bekämpa granbarkborren har ökat det här året. Men ett problem är att vi fortfarande vet för lite om den grundläggande biologin.

Går det att göra någonting som stör granbarkborrens förökning? Kan man gynna granbarkborrens naturliga fiender så att borrarna blir färre? Arbetet mot granbarkborren är fortfarande allt för defensivt, det krävs en satsning på forskning.

Att staten inte gör något åt angripen skog i naturreservat skapar irritation som inte gynnar bekämpningen. Om granbarkborren stannat kvar i reservaten hade effekten blivit att granarna försvann där, men så är det ju inte utan skog på grannfastigheterna får mycket mer skador.

Man kan verkligen fundera över om det inte varit bättre att ta bort i alla fall merparten av de angripna träden i reservaten. Det absolut minsta staten ska göra är att ersätta skadorna på grannfastigheterna fullt ut.LÄS MER: Knut Persson: ”Skogen fortsätter att växa – oavsett vad som händer”

Relaterade artiklar

Till toppen