Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 8 april

Låt det våras med kulturstubbar

Att värna kulturlämningar är ett av miljömålen i skogspolitiken, men det verkar helt bortglömt. Det är inte heller något miljörörelsen nämner eller låtsas om, skriver Pär Fornling.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Ett bra sätt att markera kulturlämningar är att lämna höga kulturstubbar runt området som bör skyddas, skriver Pär Fornling.
Ett bra sätt att markera kulturlämningar är att lämna höga kulturstubbar runt området som bör skyddas, skriver Pär Fornling.

Avverkningar leder till att fyra av tio kända kulturlämningar skadas. Det visar Skogsstyrelsen inventeringar för år 2020. Tyvärr har det varit dystra noteringar under en lång rad av år.

Man kan förstås undra vad det har för betydelse att en gammal torpgrund eller ett odlingsröse raseras. Frånsett det uppenbara – att det handlar om vår historia och respekt för våra förfäders insatser – har frågan en djupare dimension. Den berör kärnan i dagens infekterade debatt om skogen.

Att värna kulturlämningar är ett av miljömålen i skogspolitiken, men verkar helt bortglömt. Det är ingenting miljörörelsen nämner eller låtsas om. Mantrat i kritiken därifrån är tvärtom att tänka bort människans roll i naturen.

Det är samma tankegods de så kallade älvräddarna använder när de med glatt humör river kvarndammar från medeltiden, med en fantastisk kulturhistoria. En gren av samma träd är extrema djurrättsaktivister som avstår att skaffa barn med argumentet att människan är av ondo.

Det finns långtgående tankar om naturens egna juridiska rättigheter, att en skog i princip kan driva en rättsprocess mot avverkning. Tanken är intressant, men bakvänd. Det blir förstås oundvikligen ett regelverk med mänskliga värderingar och referenser.

Om man vill kan rötterna till den romantiska drömmen om orörd natur följas till skapelseberättelsen med den orörda naturen i paradiset. Det började gå utför när man åt av kunskapens frukt.

Man kan säga att frågan nu handlar om ifall man skyddar naturen för människan eller från människan.

Vi är många som tycker kulturskogar är vackra. Och bland det artrikaste som finns är hagmark med hamlade träd i gränslandet till skogen. Ekologen Urban Emanuelsson har kallat dem ”bokstäver i en bok som berättar om Sverige för tusen år sedan”.

Men även äldre produktionsskog har sin skönhet och berättelse om tidigare generationers möda att anlägga dem.

Det går inte, och finns ingen anledning, att tänka bort människan från skogen. Därför finns det också anledning att värna kulturlämningarna. Att det alltför ofta går snett beror på dålig kommunikation med entreprenörer som kanske kör en markberedare.

Med bättre dokumentation, kartor, och markeringar i terrängen är mycket vunnet. Ett bra sätt att markera kulturlämningar är att lämna 1,3 meter höga kulturstubbar runt området som bör skyddas. Det är en kulturgärning i dubbel bemärkelse.

LÄS MER: Välkommet lyft för värnet av kulturlämningarLÄS MER: Fler fornlämningar körs sönder i skogen

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen