Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 18 juli

Landsbygden mår bäst av familjeskogsbruk

Det är svårt att se hur 10 000 hektar i ett bolag (om än med flera aktieägare) betyder mer för landsbygden än 200 skogsägare med 50 hektar vardera, skriver Pär Fornling apropå skillnaden mellan att äga aktier och skog.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

Regelbundet som fågeln i ett gökur öppnar någon luckan och argumenterar för att aktiebolag måste få möjlighet att köpa privata skogsgårdar. Nu senast är det Sorin Chiorescu, VD i företaget Greengold. Argumenten är lite olika, men resultatet blir detsamma. Fler gårdar förvandlas till sommarstugor där ägaren inte ens har möjlighet att hugga en egen julgran. Det gynnar inte landsbygden.

Visserligen framhåller Greengold det rakt motsatta, men det är svårt att hänga med i kullerbyttorna. Tanken är att sälja sin skog till bolaget, gärna genom att byta den mot aktier. Man kallar det ett modernt skogsägande, men att vara delägare i ett bolag är inte detsamma som att äga skogen. Den som är aktieägare i SCA kan förstås kalla sig skogsägare, men julgranen får hon köpa på torget.

Greengold framhåller att landsbygden behöver tillföras kapital. Det är förvisso troligt att priset på skogsmark ökar om bolagen får vara med i budgivningen, med goda chanser att vinna eftersom privatpersoner i jämförelse har finansiella nackdelar och belastas av regelbundna generationsskiften.

Men låga markpriser är knappast dagens problem. Den som vill sälja har i normalfallet inga problem att hitta köpare. Och visst, den som får tio miljoner kronor för skogsmarken har tillförts ordentligt med kapital, men i vad mån det gynnar landsbygden är oklart.

Det hindrar inte att Greengold kan bli en bra investering. Till skillnad från innehållet i andra försök till folkaktier utgör skog ett riktigt substansvärde. Men det är en investering som alla andra. Principiellt är det ingen skillnad jämfört med Volvo eller Boliden. Om vederbörande aktieägare bör kalla sig fabrikör respektive gruvägare är närmast en semantisk fråga.

Det är svårt att se hur 10 000 hektar i ett bolag (om än med flera aktieägare) betyder mer för landsbygden än 200 skogsägare med 50 hektar vardera. Det är bra med många privata skogsägare av kött och blod som känner ett ägaransvar för den skogen, vilken är motorn på den egna gården med en hel del kringverksamhet.

Det så kallade bolagsförbudet är en rest av den gamla jordförvärvslagen som i detalj reglerade vem som fick köpa jord och skog. Genom en tvångsmässig rationalisering av jordbruket gjorde lagen mer skada än nytta för landsbygden. Det hindrar inte att restposten är befogad. Den regelbundna kritiken mot bolagsförbudet är en bekräftelse på att begränsningen fungerar.

Pär Fornling

Relaterade artiklar

Till toppen