Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 3 april

Idén frestar – men det finns inga gratisluncher

Det låter frestande att få betalt för koldioxiden träden binder, men det väcker en del frågor. Vad händer exempelvis vid en skogsbrand, när allt inbundet kol frigörs. Måste skogsägaren betala tillbaka pengarna då, undrar Pär Fornling.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk.
Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk. FOTO: Istock

Det låter frestande att få betalt för att träden binder koldioxid och därmed minskar klimateffekten, men det finns anledning att fundera flera gånger över möjligheten. Förslaget dyker upp mellan varven, senast i ett par debattinlägg i den här tidningen. Risken är att hamna i något som påminner om den gamla jordbruksregleringen.

I grunden är det ändå logiskt. Vi måste få bort kol från atmosfären. Det effektivaste sättet är att använda träd som kolfällor. Eftersom träden binder in kol medan de växer kan det verka rimligt att betala skogsägarna för att behålla träden.

Vid närmre eftertanke följer en massa knepiga frågor. Vad händer exempelvis vid en skogsbrand? Då frigörs allt inbundet kol och rimligen måste man då betala tillbaks pengarna.

Genom att betala för ökade virkesförråd, antalet ytterligare kubikmeter träd som årligen binder in mer kol, ges möjlighet till fortsatt brukande. Frågan är då om man ska göra skillnad på om de avverkade träden används till papper eller husbyggen. Kolet i pappret kommer ganska snart ut i atmosfären, men husbygget kanske varar i ett par hundra år.

När skogen blir gammal ökar inte kolupptaget. En del träd växer visserligen men andra dör och ruttnar ner, därmed frigörs kol. En ung, tät skog med mycket växtkraft binder å andra sidan in massor av nytt kol många år. Hur det kan regleras ekonomiskt är en gåta.

Allt ska dessutom vägas mot industrin som behöver råvara för att göra klimatnyttiga produkter av trä. Att hitta ett fungerande och rättvist system är inte lätt, fast knappast omöjligt. Frågan är om det är värt mödan.

Tanken går till den gamla jordbruksregleringen där det som verkade enkelt blev väldigt komplicerat. Ivern att få rättvisa system och räta ut alla frågetecken gjorde att allt kom att styras i detalj tills man tappade fotfästet.

Det till synes logiska blev obegripligt. Där finns också akilleshälen med ett system för att köpa klimatnytta. Det är svårt att få legitimitet för ett komplicerat system där man betalar skogsbruket för något man redan gör. Förmodligen skulle det bli självfinansierande genom att beskatta någon annan del av näringen.

Det är onödigt att komplicera tillvaron. Skogsbruket är en kraft i klimatarbetet precis som det är. Och det kan bli ännu bättre, inte genom regleringar utan genom att fortsatt bruka, producera och bygga virkesförråd.

LÄS MER: Pär Fornling: ”Svårt för politikerna att sätta ned foten om skogsutredningen”

Relaterade artiklar

Till toppen