Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 2 december 2020

”I en kommande akt måste politikerna in på scenen”

Skogspolitiken är som ett evigt resande teatersällskap. En del aktörer byts ut. En del akter tas bort och nya kommer till, men temat för handlingen är likartad. Den senaste versionen, "Skogsutredning 2019", visades i måndags. Det skriver Pär Fornling i veckans ledare.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

FOTO: Istock

Exempelvis är förslaget om ett tillväxtmål (produktionsmål) utmärkt. Det formas genom att blåsa liv i det luftslott som kallas ”Skogsprogrammet”. Ansvaret flyttas till Skogsstyrelsen och programmet får en ny ledare. Det har förutsättningar att bli ett av de viktigaste skogliga jobben i landet, förutsatt att hen får mandat att göra programmet handlingskraftigt.

Problemet är att det tar två och ett halvt år innan regeringen förmodas fastställa målet.

Under tiden skruvas kraven upp på att undanta mer skog till naturvård, vilket motiveras med passiva tolkningar av olika miljömål. Internationella konventioner övertolkas och vi brottas fortfarande med frågan om hur arealen för naturvård ska räknas.

Det rimliga vore att först formulera ett tillväxtmål för produktion och klimat, för att kunna väga detta mot avsättningar till naturvård.

Produktionen är ingen restpost att haka på efter några år.

Det visar problemet i ett nötskal när politiken är en evigt pågående föreställning.

Det blir aldrig någon balanserad helhetslösning. Någon gång måste politikerna sätta ner foten och fatta långsiktigt begripliga beslut.

Det är oroande att förslagen genomsyras av en tro på många fler avsättningar till naturvård. Rimligen är inte antalet hektar reservat målet utan ett medel för att bevara biologisk mångfald. Det finns många andra medel. Genom aktiva åtgärder kan man framgångsrikt maximera mångfalden på färre antal hektar. Detta finns med i utredningen och kan leda till tydligare miljömål, men frågan är var förslagen landar.

Det är förstås bra att frivilliga avsättningar lyfts fram. Det är också bra att konflikterna om nyckelbiotoperna löses upp, men risken är att de återkommer genom ”naturvårdsinventeringar”. Och det tycks föreligga en hållbar lösning på hur man löser frågan om ersättning när markägaren inte får avverka fjällnära skog.

Det kan också vara en fin investering för framtiden att låta åtminstone några av Sveaskogs Ekoparker bli nationalparker och det är utmärkt att man förordar en kampanj med rådgivning för bättre tillväxt.

Men frågan är var alla förslagen passar in i helheten. Inför en kommande akt måste politikerna in på scenen.

Pär Fornling

LÄS MER: Per Fornling: Att inte bruka är att missbruka för framtiden

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen