Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 26 februari

Hög tid att kurera beröringsskräcken

Helt säkert är familjeskogsbrukare de främsta ambassadörerna för svenskt skogsbruk. Det finns all anledning att låta dem bli mer synliga i omvärlden, skriver Pär Fornling.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Det är djupt oroande att till exempel EU vill betrakta växande träd enbart som kolfällor, skriver Pär Fornling.
Det är djupt oroande att till exempel EU vill betrakta växande träd enbart som kolfällor, skriver Pär Fornling.

Nyligen presenterade Skogsstyrelsen en omvärldsanalys. Det är två saker som sticker ut. För det första att EUs bild av skogen inte alltid överensstämmer med vår egen. För det andra att världens tunga investerare söker sig till uthålliga, miljövänliga investeringar.

Det sistnämnda borde vara utomordentligt goda nyheter för skogen, men det finns hinder på vägen, vilket kan illustreras av EUs arbete med taxonomi. Vanligast är att använda taxonomi för att dela in djur och växter i olika klasser. Nu handlar det om att dela in företag och branscher i lämplighet för gröna investeringar. Det blir en vägledning för finansbranschen.

Märkligt nog brottas skogsbruket med svårartade taxonomiproblem. Och det finns mycket mer. Inte minst gungar golvet för bioenergin.

Uppenbarligen har det gått dåligt att sälja in den svenska modellen för skogsbruk i omvärlden. Och den har onekligen en del särdrag; Vi har väldigt många mindre privata skogsägare. Naturhänsynen tas i hela skogsbruket. Vi har en skogsvårdslag, men i huvudsak är medlen i skogspolitiken rådgivning och kunskap. Inte paragrafer. Och trots relativt höga avverkningar ökar virkesförrådet.

Inget av det här är självklarheter ute i världen. Det finns exempelvis många, inte minst inom EU, som vill betrakta växande träd enbart som kolfällor. Det är djupt oroande. I farans riktning ligger konstiga EU-beslut och investerare som vänder skogen ryggen.

Förmodligen var det ett misstag att redan vid EU-inträdet driva linjen att skogen till varje pris skulle hållas utanför unionen. Jordbrukets smörberg och bidrag förskräckte. Likväl går det inte att isolera skogen, en så viktig faktor hakar oundvikligen i en massa andra politikerområden och då riskerar det att gå snett om man inte är med på noterna. Beröringsskräcken inför EU gick för långt. Det hade nog varit bättre om Finland och Sverige tillsammans fört in skogsbruket i EU, tagit för sig av nyckelposter och visat vägen. Om vi fått en del bidrag till landsbygdsutveckling med skogliga förtecken hade det inte varit någon nackdel.

Vi är många som är övertygade om skogsbrukets möjligheter att möta framtidens utmaningar. Det räcker inte med att slå sig till ro med den insikten. Helt säkert är familjeskogsbrukare de främsta ambassadörerna för vårt skogsbruk. Det finns all anledning att låta dessa bli mer synliga i omvärlden. Och även på hemmaplan.

LÄS MER: Tar vi klimatarbetet på allvar?LÄS MER: Risk att investerare leds bort från svenska skogen

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen