Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 17 april

Förvånande passivitet inför rötans härjningar

Det är också något ruttet i hanteringen av rotröta, skriver Pär Fornling i veckans ledare.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk.
Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk. FOTO: Rolf Segerstedt/privat

Det ligger nära till hands att travestera William Shakespeare om att något är ruttet (”Something is rotten in the state of Denmark”). Precis som i pjäsen om Hamlet är betydelsen dubbeltydig.

Vi har ett växande problem med rotröta både för gran och tall. Nyligen kom larm om talldöd på Gotland, och det är bara toppen på ett isberg. I en färsk rapport från Skogsstyrelsen om följderna av ett varmare klimat, förutses att röta är och blir mer kostsamt för skogsbruket än angreppen från granbarkborrar.

Det är också något ruttet i hanteringen av rotröta. Skogsbruket tycks inte ta det på allvar. I vilket fall görs relativt lite för att bekämpa problemen. Andra länder ligger långt före.

I Finland kräver lagen behandling mot röta både vid gallring och slutavverkning, både av gran och tall. I England började man aktivt bekämpa rötan på 1950-talet. Det gör att ungefär två procent av träden är angripna. I Sverige har 15-20 procent av granarna rotröta. Andelen i nästa trädgeneration förväntas öka till 30 procent.

Till det kommer skadorna på tall som inte är lika uppenbara. Ingen kan missa en granstock med röta i centrum. På tallen får man leta efter svamparna. Rötan angriper rötterna, näringstillförseln stryps, tillväxten minskar och trädet riskerar att dö.

Av någon anledning är insatserna mot rotrötan blygsamma, trots att tekniken är väl etablerad. Om det inte är vinterkyla behöver stubbarna behandlas. I bästa fall görs det vid gallring av gran. Det är ytterst ovanligt vid slutavverkning och vad vi vet görs oftast ingenting då träd avverkas på grund av granbarkborrar. Tallröta, vilket man bekämpat i årtionden i flera länder, får närmast härja fritt.

Man kan spekulera om passiviteten. Kunskap saknas i varje fall inte. Sverige har en framstående forskning om rotröta och de som arbetar med frågorna varnar regelbundet för konsekvenserna.

En av dessa är Jonas Rönnberg vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp. Han har jämfört behandling mot röta med att ha en hemförsäkring. Det är inte säkert att olyckan är framme, men det är dumt att chansa. Och risken för olycka är faktiskt ganska hög.

Ytterst är det förstås ett vägval för skogsägaren. Det är hen som bestämmer och ställer krav, men det kan vara tufft när inte de tunga aktörerna går före och visar vägen.

LÄS MER: DEBATT: ”Återbeskoga gärna med blandskog”

Relaterade artiklar

Läs mer om

Till toppen