Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 13 augusti

Enögd syn på bioenergin leder helt fel

Frågan om bioenergi har drabbats av tunnelseende. Det handlar om att bruka resurserna uthålligt, inte att vända ryggen till och göra ingenting, skriver Per Fornling i veckans ledare.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Pär Fornling ger inte mycket för den bakvända logik som går ut på att bioenergi ger höga utsläpp av koldioxid.
Pär Fornling ger inte mycket för den bakvända logik som går ut på att bioenergi ger höga utsläpp av koldioxid.

Vi håller på att få ett nytt tabubelagt begrepp; att elda stamved för att få energi. Det tycks få samma klang som hormoslyr för att bekämpa löv.

Den bakvända logiken går ut på att bioenergi ger höga utsläpp av koldioxid. Man resonerar ungefär på det här viset ” Förvisso binder träd in koldioxid när de växer, men det tar lång tid och det är bråttom att mota förändringen av klimatet”

Felsynen är att fixera sig vid enskilda träd och inte hela skogen. I försvaret av bioenergi framhåller näringen att det handlar om restprodukter. I första hand blir det timmer av trädet, därefter massaved och resterna används till energi. I den mån stamved eldas är det rötskadat virke . Det är förstås alldeles sant, men risken är att man skjuter sig i foten genom att cementera en galen utgångspunkt.

Det behöver inte vara fel att använda hela träd till energi, förutsatt att de ingår i ett uthålligt odlingssystem. En annan sak är förstås att betalningsförmågan är dålig jämfört med massaved och timmer. Men det är en annan fråga. Nu handlar det om principer och synen på den brukade skogen.

Vi kan exempelvis tänka oss att odla poppel till energi. Det är ett bra snabbväxande träd. Redan efter 30 år är det fullt användbart till bräder, massaved och naturligtvis energi. Lämpligen kan det vara ett trädslag på en del av den nedlagda jordbruksmark som växer igen med oplanerad blandskog.

Låt säga att vi årligen, under 30 år, planterar ett hektar poppel. Därefter är det dags att skörda och föryngra ett första hektar. Och så fortsätter odlingssystemet år efter år. Förvisso släpper de avverkade träden ut koldioxid när de eldas, men det kompenseras av återstående popplar i tillväxt. Den höga tillväxten per hektar gör att odlingssystemet konstant har bundit in mycket mer kol än den oplanerat igenväxta åkermarken. Om bioenergin ersätter fossil energi är det förstås ett extra plus.

Exemplet är övertydligt, men principen är densamma i en mer komplex verklighet. Det handlar om en grundläggande syn på skogsbruket. Om att bruka resurserna uthålligt, inte att vända ryggen till och göra ingenting. Får det synsättet fotfäste leder det väldigt fel.

Det skulle inte förvåna om arkitekterna bakom tankegodset prisat sin egen förträfflighet framför en mysbrasa med björkved, inhandlad på en bensinmack i Stockholms innerstad, utan en tanke på att de eldar stamved, precis som vi gjort genom hela mänsklighetens historia.

Pär Fornling

par.fornling@landlantbruk.se

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen