Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Ledare 11 mars

Bryt bojorna, släpp popplarna loss – det är vår

Det är svårt att se ett enda argument för att bromsa den skogsägare som vill välja poppel eller hybridasp i stället för barrträd. Det skriver Pär Fornling i sin ledare.

Det här är en ledarartikel skriven av Land Skogsbruks ledarskribenter. Land Skogsbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.

 Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk.
Pär Fornling skriver ledare i Land Skogsbruk. FOTO: Istock/privat

Det är faktiskt svårt att se ett enda argument för att bromsa den skogsägare som vill välja poppel eller hybridasp i stället för barrträd. Alla borde vara överens om att det är trevligt med mer löv; friluftsfolket, de fyrfota djuren och organismerna som klumpas ihop till biologisk mångfald. Och inga träd är, tack vare växtkraften, lika effektiva för att fånga upp kol och bromsa klimatförändringen.

Men något håller emot. Rubriken anspelar på sången ”Släpp fångarne loss det är vår” av Birger Sjöberg, mest känd genom filmen med samma namn.

Nu kan man inte säga att popplarna är fängslade, de har närmast frigång med fotboja. Eftersom poppel räknas som ett ”främmande trädslag” finns det begränsningar både genom lagen och certifieringen. Kraven är någorlunda generösa, men regelsystemet och epitetet ”främmande” avskräcker. Fotbojan håller tillbaks en möjlighet som borde uppmuntras.

För tio år sedan kom Skogsstyrelsen med ett förslag som öppnade för möjligheterna med främmande trädslag (meddelande 7 – 2009). Därefter hände absolut ingenting. Nyligen återkom frågan (rapport 24; Skogsskötsel med nya möjligheter). Risken är att historien upprepar sig.

Hela skogspolitiken är ett kaos av konflikter och utredningar. Frågan är om man orkar komma fram med övergripande förslag och beslut. Det är som att rulla ett snöklot vilket byggs på med allt mer materia. Till slut blir det så väldigt att man inte orkar rulla det framåt. Klotet blir liggande för att smälta bort.

Hybridasp och popplar har sina fördelar. Det är trivsamma lövträd. Poppel tycks klara hotet från betesskador någorlunda och kanske går det att hitta ännu mer motståndskraftiga kloner. Den kan växa i nästan hela landet och forskningen är på god väg att hitta bra odlingssystem för skogsmark. I den mån de snabbväxande lövträden odlas för närvarande är det mest på nedlagt åkermark.

Poppel blir aldrig något stort alternativ. På goda grunder går det att också argumentera för fler nya trädslag, men någonstans måste man börja. I det stora hela är det en väldigt liten fråga och just därför borde den vara hanterbar.

Det vore faktiskt befriande om man hittade åtminstone en fråga att enas kring, rakt genom alla åsiktsläger. Något som kan utvecklas med framåtsyftande forskning och som kan förena odlarglädje mångfald och klimatnytta. Då kanske också resten av klotet blir lite lättare att rulla.

LÄS MER: Pär Fornling: ”Nu krävs handling – inte bara mera ord”

Relaterade artiklar

Till toppen