Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 15 oktober 2017

Vi måste övertyga om att vi är bäst

Vetskapen om att vi levererar livsnödvändiga varor gör nog att vi klamrar oss fast trots att förnuftet säger att vi borde släppa. Det skriver Ida Oderståhl i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Ida Oderståhl.
Ida Oderståhl.

Vad behöver en människa för att överleva? Ja, mat och tak över huvudet är det självklara svaret på den frågan.

Just nu läser jag känsloladdade boken, ”Spilld mjölk” av Malin Sundin. Det är en roman som handlar om en mjölkbondes liv och öde under den senaste mjölkkrisen. Som skogsentreprenör kan jag till viss del känna igen mig i huvudkaraktären Pers situation.

Man har rätt små möjligheter att påverka prisbilden på den vara eller tjänst man levererar då priserna styrs av några få stora aktörer som i sin tur är direkt påverkade världsmarknaden. Ersättningen som vi skogsentreprenörer får per avverkad kubik i dag är ungefär densamma som för 20 år sedan, detta trots skenande kostnader för löner, diesel, reservdelar och framför allt stigande priser på nya maskiner.

Samtidigt som den ekonomiska situationen är tuff kommer det ständigt nya pålagor om skatter och regler som medför kostnader som bara stiger för varje år.

Vad är det då som driver alla entreprenörer som verkar inom områdena jord- och skog att fortsätta? Det mest rationella och förnuftiga hade självklart varit att avveckla för länge sedan. De flesta skulle tjäna bättre och behöva jobba mindre om de köpte och sålde aktier på börsen eller tog ett jobb som truckförare på lagret i Ullared.

Man kan ju fråga sig varför det ska vara mer lönsamt att sätta in löshår och göra nagelförlängningar eller jobba som konsumentvägledare eller marknadsförare än det är att vara den som förser människorna med det allra mest livsnödvändiga, men här gäller det att inte ta på sig offerkoftan och dras med ner i bitterträsket.

Vetskapen om att vi levererar livsnödvändiga varor gör nog att man klamrar sig fast trots att förnuftet säger att man borde släppa. Alla människor vill känna sig behövda och det är något som vi får göra varje dag.

Jag tror att det är just den här övertygelsen, att våra verksamheter är viktiga för samhället som bidrar till att vi ständigt dras ner i allvarliga kriser. Vi vet att vi gör ett superviktigt och ett superbra jobb och därför blir vi dåliga på utveckling och förnyelse, något som konsumenterna å sin sida ständigt efterfrågar.

Men efter regn kommer sol, och jag tycker mig skönja en viss förändring. En förändring som syns både inom branscherna men även bland konsumenterna. Från att marknaden varit totalt såld på halvfabrikat har det helt plötsligt blivit status att lägga mycket pengar på bra råvaror och att laga hemlagat.

Vi som verkar under kanske världens strängaste miljö- och djurskyddsregler gynnas av detta. Tyg och plast som görs av cellulosa, och hus som byggs helt i trä är helt plötsligt hippt och modernt. Kanske behövs det en djup kris för att vi ska bli tvingade att utveckla nya produkter och vässa våra starka sidor.

Det är lätt att lägga skulden på politikerna men faktum är att vi får de politiker vi förtjänar och inte för än vi kan övertyga konsumenterna om att vi är bäst kommer lönsamheten att förbättras oavsett vem som styr.

Ida Oderståhl

Skogsägare och skogsentreprenör

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen