Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 9 maj

Vem bestämmer i min skog?

Oavsett kunskap och intresse hos oss skogsägare är vi i händerna på expertisen, antingen vi har ett förvaltningsuppdrag på vår skog, går på skogsträffar eller bara läser skogstidningar, skriver Erik Hjärtfors i sin krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Det känns ödesmättat att säga att min framtid hänger på skogstjänstemannens kunskap och samarbetsvillighet, så det krävs uppryckning. Det skriver Erik Hjärtfors i sin krönika.
Det känns ödesmättat att säga att min framtid hänger på skogstjänstemannens kunskap och samarbetsvillighet, så det krävs uppryckning. Det skriver Erik Hjärtfors i sin krönika. FOTO: Marie Henningsson

Vi är många som fortfarande bor i skogsbygden och alla vi, plus alla utboägare samt övrig befolkning, i Sverige och världen (det blir väl alla det?) uppskattar vacker natur.

Vi skogsägare har rätten och privilegiet att styra våra åtgärder och insatser så att vi kan få en vacker skog. Men är det så enkelt? Mantrat från skogsnäringen är att det är skogsägaren som styr och bestämmer vad som ska göras efter sin egen målbild. Dessa argument har ju också blivit omistliga i den äganderättsdebatt som förs.

Men att prata med skogsfolk om vacker skog är inte helt okomplicerat. För skogstjänstemän innebär det allt oftare att man måste ta hänsyn till nya förhållningssätt – stigar som ska sparas, träd med konstiga former, träd på specifika platser, öppna ytor med mera.

Det är inte tjänstemännens baskunskap som kommer till användning här. De ska vara till hjälp för att förverkliga skogsägarens högst privata önskan, vilket kan upplevas som en otrevlig maktförskjutning för den som tror sig veta lite bättre.

Vittnesmål om dålig hänsyn till kulturlämningar, söndergallrade bestånd trots ordentliga direktiv, stora tallbestånd som avverkas under barmarkstid och som vid vinterhuggning kunde sparat hundratals tallplantor, humusslammade sjöar där ”granifiering” och åtgärder ända ner mot vattnet är en viktig faktor. Och alldeles för hårdhänta ingrepp nära bebyggelse väcker frågan vem, som i det stora hela, avgör skogslandskapets utformning – skogsägaren eller tjänstemannen?

Oavsett kunskap och intresse hos oss skogsägare så är vi i händerna på expertisen i skogsbranschen, antingen vi har ett förvaltningsuppdrag på vår skog, går på skogsträffar eller bara läser skogstidningar. Det är här jag menar att kompetensen om skogens sociala värden måste öka hos alla aktörer i branschen om vi ska få behålla en landskapbild med blandskogar, friska sjöar, bärris och rikt djurliv bara utifrån skogsägarnas egen ekonomi och livsdrömmar.

Tro mig, just nu behöver vi inte en stor debatt om skogsbrukets vara eller inte vara, så låt oss städa framför egen dörr. Dessa värden är nämligen helt avgörande för om jag och mina barn kan leva på fastigheten i framtiden. Av 1,5 miljoner kronor i omsättning på mina 30 hektar skog i Småland kommer 40 000 kronor från traditionellt skogsbruk, 400 000 kronor från turism och resten från träförädling.

Det känns ödesmättat att säga att min framtid hänger på skogstjänstemannens kunskap och samarbetsvillighet, så det krävs uppryckning!

Erik Hjärtfors,

Skogsägare, mångbrukare

LÄS MER: ”Läge att marknadsföra våra skogar till svenska befolkningen”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen