Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 23 februari 2018

”Var fanns upproret när det verkligen gällde?”

Vad är det som gör förbudet mot nyinstallationer av vedspisar lockar man ur huset, när ingen tycktes bry sig om att biomassa från skogen kunde komma att miljöklassas som fossila bränslen? Det frågar sig Ida Oderståhl i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Ida Oderståhl.
Ida Oderståhl. FOTO: Rolf Segerstedt

Ingen har väl vid det här laget lyckats undgå att Sverige planerar ett förbud mot nyinstallationer av vedspisar. EU kommer skärpa reglerna kring utsläppen av kolmonoxid i framtiden och det här förbudet ser svenska politiker som ett sätt att ligga steget före.

Om detta kan man ha många åsikter. Somliga menar att olika regler borde gälla på landsbygden jämför med inne i städerna, andra menar att detta går stick i stäv med MSBs ambition om att öka beredskapen inför en eventuell kris.

På sina håll har den här debatten verkligen rört upp känslor. Det skrivs bloggar, Facebookinlägg och tidningsartiklar. Det rapporteras i tv, protestlistor skrivs under och uppror startas i vedspisarnas namn. Folk skickar adresserade vedträn och påsar med aska till bostadsministern i hopp om att han ska riva upp beslutet. Vedspisar är uppenbarligen något som ligger det svenska folket varmt om hjärtat.

Än om spishällarna gärna får vara svarta får spisarnas rykte till varje pris inte svärtas. Jag kan inte låta bli att förundras över det driv som verkligen enat folket runt den här frågan, men var fanns allt detta engagemang när skogens framtid på allvar skulle avgöras?

I höstas kunde man med fasa ta del av nyheten om att biomassa från skogen eventuellt skulle komma att miljöklassas precis som fossila bränslen. Det var svårt att tro det man hörde, och kanske var det ingen som på riktigt allvar trodde att förslaget skulle bli verklighet. Vad hade hänt med oss i så fall? Hur skulle vi kunna ställa om till ett fossilfritt samhälle om biomassa från skogen helt plötsligt inte skulle vara ett alternativ? Vad skulle vi då göra drivmedel av? Och vad skulle hända med alla investeringar som redan planerats eller var gjorda? Nä, så fick bara inte ske, och vi satte vårt hopp till några förståndiga Europaparlamentariker. Vi överlät ansvaret till dem utan att fundera eller protestera.

Lyckligtvis fick förnuftet råda, men det var först efter hårda förhandlingar som ett splittrat Europaparlament till sist röstade till skogens fördel. Hela Skogssverige, hela vårt rike, ja faktiskt hela det globala samhället har dessa tappra politiker att tacka, vi har fortfarande en framtid. Men var fanns alla upproriska vedspisvurmare när detta diskuterades? Frågan om biomassans klassning var så otroligt mycket viktigare för vårt samhälle än vedspisarna, men ingen tycktes bry sig då, då när det verkligen gällde.

Ida Oderståhl,

Skogsägare och skogsentreprenör

LÄS MER: Boverket förtydligar kring ändrade vedspisregler

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen