Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 9 februari

”Utred inte bara - börja ställ om”

När skogsbrandsutredningen slutbetänkande i dagarna överlämnades till inrikesminister Mikael Damberg var dess viktigaste budskap att Sverige inte är tillräckligt rustat för kommande skogsbränder. Man kan likna situationen vid järnvägens eftersatta underhåll, skriver Sven Olov Karlsson, författare och medarbetare i Land Skogsbruk.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Att låta skogsbränderna härja i ett förändrat klimat har ett högt pris, skriver Sven Olov Karlsson.
Att låta skogsbränderna härja i ett förändrat klimat har ett högt pris, skriver Sven Olov Karlsson. FOTO: Trons

Oändliga rökmoln över förtorkade barrvidder. Skakiga mobilfilmer inifrån bilar som kröp genom töcknet mellan flammande tallar. Såg ni det i Uppdrag Gransknings dokumentär ”Skogen brinner”? Eller kändes det onödigt att titta? Eller omöjligt? Orkar vi höra ännu fler avslöjanden om kommunikationsbrister på grund av mänskliga faktorn eller tekniska strul, om hur handfallenheten visar upp sig där det är handlingskraften som behövs?

Jag misstänker att en hel del av oss kände så. I alla fall många med anknytning till skog och skogsbränder – skogsägare, skogsarbetare, företagare, landsbygdsbor, eller verksamma i blåljusbranscherna. Många är fortfarande så skakade att de kan se brinnande träd för sig bara de blundar – då behövs inga teveprogram för att påminnas om den gångna sommarens hemska eldsvådor.

Efter att ha drabbats av att ha evakuerats, eller förlorat skog, eller slitit med släckning eller alltihopa (den sista kombinationen är inte ovanlig) tar det lång tid, åratal, att ladda batterierna och komma på fötter igen psykiskt och emotionellt. Ekonomiskt är förlusterna ofta så svåra att de kommer att ta generationer att återställa. Den erfarenheten bär många efter den senaste svåra brandsommaren innan år 2018, det vill säga år 2014, då det brann i Västmanland.

Dessa två somrar har både likheter och skillnader. Båda präglades av extrema väderhändelser ifråga om torka och hetta. I båda fallen förstördes extremt mycket skog och natur. Och i båda fallen blev räddningsinsatserna starkt ifrågasatta.

2014 uppenbarades flera ödesdigra felbeslut, bland annat av befäl inom räddningstjänsten som tyckts ha underskattat faran tills katastrofen var ett faktum eller som inte vetat hur de skulle tillkalla mer hjälp när de egna resurserna började ta slut.

2018 var inte hotet en enda jättebrand utan otaliga bränder, varav några blev jättelika. Och även om det förstås också här går att hitta misstag så är det starkaste intrycket – alla insatser i all ära – hjälplöshet. Människans hjälplöshet när praktiskt taget ett helt land sätter igång att brinna tillräckligt hårt på tillräckligt många ställen.

Nu hade man åtminstone lärt sig läxan att ordna förstärkning – till exempel kallades utländska vattenbombare in på jour redan innan det brakade löst ordentligt. Utan sådana åtgärder hade skadorna säkerligen blivit ännu större.

Och räddningstjänsterna har blivit klara över att man måste vara vänner och hjälpas åt, och framför allt snabbare att agera kraftfullt från start. Ingen inbillar sig heller längre att en eld som mattas av på kvällen inte kan ta fart igen nästa dag.

Överlag har bränderna börjat ge Sverige en slags katastrofvana, i synnerhet i relation till naturen, som vi nog till mans och lite naivt tagit för given. Men massor av förändringar i synsätt och framför allt verklig förmåga återstår innan vi kan säga att vi är skyddade.

Flera utredningar följde efter 2014. Bland annat en skogsbrandsutredning som föreslog ett antal åtgärder. Men när bränderna slog till i somras hade bara hälften av dessa påbörjats. Kort sagt hade mycket kunskap som togs fram bara lagts på hyllan.

När den nya skogsbrandsutredningen slutbetänkande i dagarna överlämnades till inrikesminister Mikael Damberg var dess viktigaste budskap att Sverige inte är tillräckligt rustat för kommande skogsbränder. Man kan likna situationen vid järnvägens eftersatta underhåll – kostnaden för att ta itu med problemen har avskräckt, alltså har problemen länge lämnats utan åtgärd, så att de växt, så att nu när turen börjar ta slut blir det ännu dyrare.

Samtidigt släpps nyheten att temperaturerna framöver kommer att öka mera i Sverige än globalt. Att låta skogsbränderna härja i ett förändrat klimat har garanterat ett ännu högre pris. Vädret ställer om snabbt nu. Därför måste Sverige också göra det. För redan om några månader börjar det bli sommar och varmt igen.

Sven Olov Karlsson

journalist och författare

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen