Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 16 mars

Tvångsmetoder ger trotsiga skogsägare

Så länge skogsägarna kände att staten hade förtroende för dem var det helt naturligt att frivilligt avsätta delar av sin skog. Nu är känslan i stället trots, skriver Ida Oderståhl i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Ida Oderståhl, skogsentreprenör.
Ida Oderståhl, skogsentreprenör.

Att uppfostra barn är förmodligen det svåraste man göra. Man vill att de ska växa upp och bli både ansvarsfulla och ödmjuka, men även driftiga och företagsamma. Att låta barnen hjälpa till hemma är ett sätt att nå sina mål med uppfostran.

Vi driver ett lantbruk och sysslor som våra barn kan hjälpa till med saknas inte. De är inte alltid jublande positiva till arbetsuppgifterna och vi har därför provat lite olika metoder för att få dem att göra som vi vill. Vi har testat bestraffningar som begränsad internetsurf och indragen veckopeng, men det har bara slutat med en massa bråk och att vi ändå får göra allt själva.

Vad som däremot fungerat är ett belöningssystem. Barnen har fått mer att säga till om, de får vara med att fatta beslut och de får betalt om de utför sina sysslor. Visst får vi tjata ibland, men allt flyter på ganska bra här hemma.

Statens relation till skogsägarna påminner om föräldraskapet. Så länge parollen “frihet under ansvar” fick råda var det bra stämning bland skogsägarna. Förr fick vi ofta höra av markägarna att de ville spara några extra träd utöver vad traktdirektivet angav. I dag har det blivit en helt annan stämning.

Det är inte alls ovanligt att markägaren ber oss “rensa rubbet, och gör det fort innan de ändrar sig”, då vi berättar att vi måste lämna ett visst antal träd per hektar och skyddszoner med mera. Då knyter de näven i byxfickan och drar ihop ansiktet.

Känslan som förmedlas skriker: Ingen ska bestämma över min skog! Så länge skogsägarna kände att staten hade förtroende för dem var det helt naturligt att frivilligt avsätta delar av sin skog för att gynna den biologiska mångfalden eller bara för att det kändes bra. När däremot staten deklarerade att man hade för avsikt att konfiskera delar av den privatägda skogen utan att ge någon ersättning förbyttes den generösa inställningen mot trots.

Det är precis som med barnen. Man kan försöka peka med hela handen och ta vad man vill ha genom att hota med repressalier, men det kommer inte leda till att man når sina mål. Nu har vi skapat ett krig mellan skogsägare och staten och den största förloraren kommer garanterat bli skogen. Även om staten skulle vinna det här slaget kommer förlorarna göra allt som står i deras makt för att trotsa.

Ida Oderstål

skogsentreprenör och skogsägare

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen