Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 29 september

Träet måste återta sin rättmätiga plats

Sverige – till två tredjedelar bevuxet med skog, men samtidigt klätt i betong. Kommuner borde använda lagen om offentlig upphandling för att låta träet återta sin rättmätiga plats som byggmaterial.

 Anna Stjernström.
Anna Stjernström. FOTO: Marie Birkl

Som doktorand i historia vid Mittuniversitetet har jag ganska ofta ärende till Sundsvall. Ibland tar jag tillfället att gå genom Stenstaden. Efter den förödande branden år 1888 uppfördes en ny stadskärna. Att bygga i sten var, vad jag kan förstå, en arkitektur som låg i tiden. Men av uppenbara skäl prioriterades också brandsäkerheten högt.

Belägen mitt emellan Ljungan och Indalsälvens utlopp, med exportmöjligheter över Bottenhavet, positionerade sig Sundsvall under 1800-talets senare del som landets ledande och dessutom som ett av världens största sågverksdistrikt, med inte mindre än ett 40-tal exportångsågar inom radien av några mil.

Nämnda älvars förgreningar sträcker sig långt in i inlandets skogar och med målmedvetet kraftfulla ingrepp; såsom rensningar, dikningar, utgrävningar och fördämningar gjordes älvar, åar, bäckar och sjöar under loppet av 1800-talet allt eftersom flottningsbara. Råvaran kunde därmed säkras inom ett betydande område och utgjorde grunden för den expansiva sågverksproduktionen. (Skogshandeln är den del av produktionskedjan som jag forskar kring.)

Det hade sina skäl, men kan tyckas paradoxalt. Pampigt och påkostat, med de värden skogen skapat som betydande finansiering, omformades och kröntes detta skogsnäringens nav och trävaruexportens centrum med inget annat än en stad av sten.

Materialvalsparadoxen genljuder i vår egen samtid och i hela Sverige. ”Europas gröna hörn” som det här ibland kallas är till två tredjedelar bevuxet med skog, men samtidigt klätt i betong. Lite märkligt är det ändå att andelen flerfamiljshus av trä i ett skogsland som Sverige länge förblivit så liten.

Men nu växer intresset för träets tekniska och miljömässiga fördelar hela tiden. Det stora bostadsbehovet, sysselsättningsunderskottet och inte minst viljan att minska klimatavtrycket utgör starka incitament för att byggandet i trä ska öka än mer. På flera håll uppförs eller planeras hela stadsdelar i trä. Det ligger i tiden.

Jag förordar inte att vi ska sikta högt och spektakulärt på det sätt som japanska Sumitomo Forestry gör med en 350 meter hög skyskrapa av trä i Tokyo, men långsiktigt, genom att låta träet återta sin rättmätiga plats – även utanför de större städerna. Alla kommuner med byggplaner, det vill säga de flesta i landet, har ansvaret att verka för ett hållbart samhälle.

Det kommunerna dessutom har, men som i min mening utnyttjas alltför lite, är lagen om offentlig upphandling. Ofta bespottad som ett hinder, men som hellre borde användas som ett styrmedel för att nå uppsatta mål.

Anna Stjernström

Skogsägare och historiker

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen