Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 8 oktober 2017

Svårast att välja väg och hålla sig till den

Det svåraste när man forskar om skogen är att välja en väg och att sedan hålla sig till den. Skogen är lätt att gå vilse i. Det skriver Anna Stjernström i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Anna Stjernström.
Anna Stjernström.

Att arbeta med en doktorsavhandling är lite som att bygga ett hus. Tror jag i alla fall. För än så länge i mitt liv har jag ju varken byggt ett hus från grunden eller skrivit en doktorsavhandling, även om jag skrivit ett par andra böcker.

Men jag tänker så här. Jag har en bild av hur huset ska se ut när det är färdigt och vilka rum det ska innehålla. Men exakt hur byggandet ska gå till, det måste få klarna lite efterhand. Det är en process helt enkelt, säger min kloka och oumbärliga handledare. Och jag brukar trösta mig med det när byggmaterialet, det vill säga källmaterialet, och delarna ligger i högar var för sig på skrivbordet och jag inte riktigt vet hur jag ska sätta ihop dem, eller med vilken bit jag ska börja.

Så, här är jag. Mittemellan startpunkt och slutpunkt för mitt doktorandprojekt; halvvägs in i källmaterialet om 1800-talets skogshandel i Hammerdal och med ett annalkande mittseminarium i sikte.

Precis om det låter, så innebär det att halva forskningstiden inom en förhållandevis snar framtid passerat och att jag i halvlek ska redogöra för grunderna och det tänkta innehållet. För arkitekturen och rumsindelningen, om man nu håller fast vid bilden av husbygget.

Ordet ”råskacken” kommer för mig, även om det är en term som hör hemma i jämtskan och inte precis i den akademiska vokabulären. Råskacken är nämligen diagonalmåtten mellan hörnen i en husgrund och trots att jag inte vet särskilt mycket om att bygga hus så är ett i alla fall säkert: fallerar råskacken, då blir hela bygget skevt.

Överfört till en doktorandvardag innebär detta att jag just nu umgås till hälften med de skogsägande 1800-talsbönder i jämtlandska skogsbyar som Solberg, Ede, Viken, Kakuåsen och Bye vars förehavanden jag studerar och till andra hälften med filosofer, tänkare av alla sorter som Weber, Nietzsche, Marx, Durkheim, Simmel och Giddens.

Å ena sidan, i ena hörnet, det jordnära praktiska i leveransvirke, avverkningsrätter och flottning. Å andra sidan, i motsatt hörn, det abstrakta teoretiska, tingens ordning, existensens villkor och samhällets vara och förändring.

I mitten, där är jag, och försöker finna ut ”råskacken”. Det svåraste är inte att hitta möjliga vägar eller intressanta spår när man forskar om skogen och skogens roll i samhällsförändring utan att faktiskt välja en väg och att sedan hålla sig till den. Även på det sättet är skogen förunderlig, fantastisk och fascinerande – och lätt att gå vilse i. Så i det närmaste ska hörnstenarna i mitt avhandlingsprojekt grävas fast rejält. För det säger ju sig själv, att annars blir det heller ingen ”råskack”.

Anna Stjernström

Skogsägare, historiker

Relaterade artiklar

Läs mer om

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen