Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 24 januari

Ska vi skämmas nu?

Varför ska vi känna skam för att vi sköter vår skog precis så som våra förfäder skötte den? Visst kommer det bli en förändring i landskapet, men det är inget nytt vare sig i dag eller för 100 år sedan, skriver Marit Bohlin, LRF Ungdomen.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Marit Bohlin, blivande skogsägare, LRF Ungdomen.
Marit Bohlin, blivande skogsägare, LRF Ungdomen. FOTO: TT

Ledighet och kyla i kombination gör att fantasin sätts på prov. I ett försök att göra något vettigt tog jag fram en gammal låda med papper och böcker. Den visade sig innehålla verifikationer och handlingar som min mormors far hade sparat. Jag hittade bland annat kvitton rörande inköp av mat, tjänster och andra förnödenheter från 1936.

I högen hittade jag också en avräkning från ett sågverk som faktiskt finns kvar än idag. Summan var på rätt mycket pengar, vilket gjorde att jag bestämde mig för att räkna om den till dagens penningvärde. Det var rejält med pengar även i dagens värde och jag fick mig en tankeställare om hur de hade det för drygt 80 år sedan. Men jag tyckte ändå att det känns rätt fint att det faktiskt är ett arv som vi i vår familj fortfarande förvaltar. Den skog som såldes 1936 är snart avverkningsmogen igen och kommer inbringa en intäkt till gården precis som den gjorde då.

Vidare i högen hittade jag kvitton på plantor av gran och tall som köpts in, så där fanns en bekräftelse på att skogen sköttes och föryngrades. Vi fortsätter i samma spår i dag och har precis planerat in nästa föryngringsavverkning. En investering är bestämd och i skogen har vi vår sparade bank precis som mormors far hade.

Vi var ute och planerade ytorna och när vi gick där funderade vi på vad som skulle sparas och vilken markberedning vi ska användas oss av. Kunde inte riktigt bli av med tankarna på att spara så mycket som möjligt för att undvika att det blir så öppet och kalt. Varför ska vi känna skam för att vi sköter vår skog precis så som våra förfäder skötte den? Vi gör det kanske lite bättre med tanke på de krav vi har i dag om att skapa och spara lövträd. Åtminstone om det är den biologiska mångfalden som menas. Visst kommer det bli en förändring i landskapet, men det är inget nytt vare sig i dag eller för 100 år sedan.

Det är inte lätt att vara skogsbrukare när många runt omkring anser att det vi gör är fel. Vissa anser också att skogen tillhör det allmänna och att det privata ägandet inte ska finnas. Det blir svårt för oss att fokusera på det viktiga i vårt arbete när vi tvingas ägna så mycket tid åt att försvara oss och vårt skogsbruk.

Vår gård är beroende av skogen och jag tror att det kan vara en förklaring till varför frågorna kring skogen och dess brukande är så känsliga. Precis som mjölkbonden sköter sina kor så sköter vi vår skog. För som tidigare sagt är vi beroende av den och dess avkastning.

Marit Bohlin, blivande skogsägare, LRF Ungdomen

LÄS MER: Är skogen för komplex för media?

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen