Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 4 augusti

Ska jag starta en feministisk lobbyskola?

Medan olika intressen i skogen och på landsbygden slåss sinsemellan så profiterar utländska intressen på våra naturresurser i ett alltmer volatilt politiskt landskap, skriver Susanne Öberg.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Jag tror det är dags att minska på testosterondosen och städa upp i machokulturen, skriver Susanne Öberg.
Jag tror det är dags att minska på testosterondosen och städa upp i machokulturen, skriver Susanne Öberg.

Vi som lever på och av det som jorden, skogen och landsbygdens miljö har att erbjuda har ett guldläge. Det är här öppningen för omställningen till ett hållbart samhälle finns. Norra Sverige har återigen blivit ett nytt Klondyke. Grejen är bara den att det saknas ledarskap för att se till att det är vi som bor här som blir vinnare – idag, imorgon och för all framtid.

Företrädare för näringslivet, politiken och föreningslivet är fullt upptagen med att slåss med varandra om vem som har första tjing på landsbygdens resurser och vem som vet bäst. Skogsägarföreningarna kallar miljörörelsen för särintresse, jägarorganisationer kallar skogsindustrin för särintresse och skogsbolag ger sig in i vårddebatten.

Det liknar mest en ändlös urspårad lek av ”jag hade den” och ”det var han som började”. Tid, pengar och energi läggs på annonskampanjer, seminarier och dela/gilla i sociala medier, vars faktiska verkan är den att de som tycker lika tycker mer lika. Tycker vi inte lika så har vi en konflikt.

Ovanpå kan vi addera geografiska motsättningar mellan landsbygden och Stockholm, mellan norra och södra Sverige, mellan kust och inland, mellan Jämtland och Västernorrland, mellan Hemavan och Tärnaby, Bollsta och Nyland. Det är mina tummelplatser, de ser olika ut för oss men de finns överallt. (Jag tror till och med att jämtlänningarna är lättade över Östersunds FKs placering i Superettan, eftersom den minskar risken att höra skanderandet från Östra stå på Sundsvalls IP.)

Medan vi slåss sinsemellan så profiterar utländska intressen på våra naturresurser i ett alltmer volatilt politiskt landskap. Vi behöver en plan för hur den här industrialiseringsvågen ska bli en framgång och inte sluta som förra gången – med landsbygden tömd på människor och resurser dömd till bidrag och underkastelse.

Jag tror det är dags att minska på testosterondosen och städa upp i machokulturen. Det behövs ett strategiskt ledarskap som kan ta ut riktningen och samla oss för att komma dit. Ett ledarskap med förmåga att bygga broar mellan människor, som kan ena och samla genom att berätta vad jag har att erbjuda och fråga vad du vill bidra med. Som ödmjukt klarar av att se hela kedjan och ser att de miljarder som generas i Medelpads norra kustband inte brukats fram i stenstan utan behöver ett starkt företagsklimat i hela landet.

Jag tror inte man behöver vara kvinna, jag tror bara det handlar om kompetens och den som vill skaffar sig den.

Susanne Öberg, skogsägare och ledarskapskonsult

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen