Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 1 september 2018

Satt på pottkanten av brandkåren

Jag måste erkänna att jag byggt många skogsbilvägar, men aldrig anlagt en brandpotta, skriver Leif Öster i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Leif Öster.
Leif Öster. FOTO: Privat

Jag har ägnat mitt liv åt skogsfrågor, både som anställd och som skogsägare. Men det här med skogsbränder har aldrig varit i mitt fokus.

Så jag fick syrliga kommentarer av brandbefälet, när det brann hemma i vår skog. Han menade att om jag nu byggt skogsbilvägar, bör jag nog hålla dem i bättre skick, så att hans röda fordon kommer fram. Jag skämdes.

Och inte hade jag dragit mina skogsbilvägar nära vattendrag så att brandkåren kunde fylla på sina tankar snabbt. Nej, de fick fara ner till byns badplats. Jag skämdes än mer.

Och inte hade jag koll på min skogsförsäkring. Jag visste inte hur mycket och vad som ersattes. Och så var det ju detta med brandpottorna.

– Vet du inte ens vad en brandpotta är? skrattade min skogsägande granne.

– Jo, man gräver ett vattenhål, en liten branddamm, på någon kubik var 600:e meter skogsbilväg, berättade han. Så gjorde man förr, för att det aldrig skulle vara längre än 300 meter till närmaste vatten, när det började brinna. Även skogens djur gillar detta.

Jag måste erkänna att jag byggt många skogsbilvägar, men aldrig anlagt en brandpotta. Inte så smart av mig nu när det sägs att brandsäsongen kommer att bli en månad längre och antalet blixtnedslag kommer öka markant.

Min familj har haft två små skogsbränder här hemma. Det såg inte ut som på TV. Ingen eld hoppade från trädtopp till trädtopp. Däremot var ett knastertorrt rishygge, där vinden fick fart, rena krutdurken. Löven verkade stoppa branden lite grann. Sammantaget är mina kunskaper om skogsbränder synnerligen bristfälliga.

Mellanskog, där jag är medlem, har en sorts utbildade brandgrupper, som man kan ringa om man får skogsbrand. Det är bra. Men på sikt vore det toppen med att erbjuda alla skogsägare en grundkurs i riskplanering och brandbekämpning.

Bland forskare, skogstjänstemän och debattörer ställs nu många frågor om vad vi ska göra. Det är dags att ta tag i hela systemtänket kring skogsbränder. Rimligen måste SLU öka forskningen. Skogsstyrelsen måste höja ambitionsnivån. Vi bör ha kunskapsutbyte med Nordamerika. Och skogsägarna måste involveras.

För vi skogsägare behöver nya och relevanta råd. Ska vi anlägga brandgator, blandskogar, branddammar och köpa hem släckningsutrustning? Eller fixar någon annan detta? Vi behöver även en ny sorts fullvärdesförsäkringar.

Själv for jag ut och ordnade till den där skogsbilvägen. Och vi gjorde en liten brandpotta. För man vet ju inte hur torr nästa sommar blir.

Leif Öster

Skogsägare och turismföretagare

Relaterade artiklar

Läs mer om

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen