Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 23 maj

Resa genom det svenska skogslandskapet

Att måla ut det svenska skogslandskapet som något slags ekologiskt katastrofområde tycker jag är synnerligen överdrivet, skriver Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele
Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele FOTO: TT

På väg hem med tåg genom ett norrländskt kustlandskap från en skogskonferens i vår kungliga huvudstad funderar jag över de skogar som passerar utanför mitt fönster. Jag kan inte undvika att slås av den nidbild som ibland tecknas av den svenska skogen. Från miljörörelsen beskrivs den som plantageskog i snörräta rader i princip sanerade från löv.

Jag ser något annat. En mosaik och variation med stort lövinslag, grupper och dungar av ”norrländska ädellövträd” som asp, sälg och rönn och sumpskogar med äldre, faktiskt bitvis ganska hänglavsrika granar, Kantzoner mot myrar och åkermark och träd av en hel del olika åldrar. Jag gör dessutom mina observationer i kustnära miljöer där skogsbruket varit intensivt i århundraden. Det jag som naturvårdsintresserad främst saknar i landskapet är de riktigt gamla och grova träden. Vi har absolut varit för dåliga på att spara sådana under 1800- och 1900-talen och det tar naturligtvis lång tid att laga till en sådan brist.

Samtidigt vet jag att andelen formellt skydd är väl lågt i dessa delar av Sverige, så här finns att göra. Och visst ser jag också en och annan avverkad yta där detaljhänsynen kunde ha varit bättre. Men att måla ut det svenska skogslandskapet som något slags ekologiskt katastrofområde tycker jag är synnerligen överdrivet. I den norrländska skogen är det faktiskt inte särskilt många arter som är hotade. Teoretiskt några hundratal, och med en bra och utbyggd detaljhänsyn så kan det antalet krympa avsevärt. Dessutom finns en ganska hög andel av norrlandsarterna i de omfattande skogsområden västerut som är skyddade i form av reservat, frivilliga avsättningar samt genom nekade avverkningstillstånd.

Om dessutom en mindre del av trakthyggesbruket ställs om till någon form av kontinuitetsskogsbruk på områden där naturvårdsnyttan är som störst och/eller produktionsförlusterna som minst finns ytterligare att vinna. Men tankar om att genomföra någon slags revolution i skogen med ett mer storskaligt byte av skogsbrukssystem till något produktionsmässigt sämre är något som vi borde slå ur hågen. Särskilt i norr där förutsättningarna är för dåliga i de flesta skogar. Här har man dessutom prövat selektiva metoder förr i stor omfattning och under lång tid och resultaten är nedslående. Det vet alla vi som ägnat vårt yrkesliv åt skogsbruk. Det vore synnerligen illa för både svensk ekonomi och för klimatet att göra om misstagen igen. Dessutom med alltför små naturvårdsvinster.

Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen