Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 22 december 2020

”Jag känner mig faktiskt blåst på konfekten”

Ibland vänder saker snabbt från hopp till förtvivlan. Jag syftar på den aktuella Skogsutredningen. Bara namnet är stort. Det känns nästan lite ödesmättat och enormt viktigt för skogsbrukets framtid. Avgörande för möjligheten för oss skogsägare att bedriva hållbart, mångfaldssmart och lönsamt skogsbruk. Det skriver LRF Norrbottens ordförande Jenny Karlsson.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Wikimedia Commons

Men av den från början så efterlängtade och lovande utredningen, med glasklart uppdrag att värna och stärka äganderätten, blev det mest sidospår.

Jag förstår verkligen inte vad som hände, hur fokuset istället gick över till att handla om bildande av fler nationalparker och naturreservat, att skydda i stort sett all fjällnära skog – och att vi behöver ”antibruka” skogen istället för att öka tillväxten och använda mer träprodukter.

Jag känner mig faktiskt blåst på konfekten. Vi skogsägare förväntar oss att resultatet av utredningen ska bli riktigt bra för alla näringar och därmed för hela Sverige. Uppdraget var ju faktiskt ett av de viktigaste kraven i Januariavtalet, som gjorde att det politiska dödläget bröts så att den nu sittande regeringen kunde bildas.

Jag förväntar mig att en utredning om att värna och stärka äganderätten ska ge bättre förutsättningar för att bruka på det sätt varje markägare önskar, och genom vad vi har lärt oss genom åren och inom lagens alla råmärken. Vi kan både skapa bättre mångfald, öka tillväxten och ge förutsättningar för naturupplevelser och naturturism.

Visst, utredningen kastar några köttben till skogsägarna. Till exempel blir det inga fler nyckelbiotoper, frivillighet i avsättningar och mer statliga arealer till salu. Det är onekligen bra och lockande åtgärder, men bara för att staten själv ska få avsätta och spara de riktiga godbitarna

Det känns varken smart eller speciellt hållbart att å ena sidan prata om att skyndsamt gå över till bioekonomi och ett fossilfritt samhälle, och å andra sidan låta den viktigaste nyckeln sitta fast i skyddsskåpet, det vill säga den växande skogens bindande av koldioxid genom fotosyntesen.

Nu har politikerna stafettpinnen och sista sträckan är påbörjad i kampen om skogen. Jag har stor tilltro till de kloka på ”min” norrbottniska riksdagsbänk. Det vet verkligen vilket värde skogen och skogsbruket har. Och jag litar på att klokskapen från de berörda skogslänen genomsyrar Sverige så att resultatet från utredningen blir vad som var tänkt från början.

Jenny Karlsson, skogsägare, ordförande i LRF NorrbottenLÄS MER: ”Det finns mycket användbart material att hämta i skogen”LÄS MER: Många kloka tankar på LRF-stämman

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen