Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 16 april

Ge budskapet om betald naturvård vingar

Vad är egentligen ekonomiskt jämställda mål mellan naturvård och produktion? Ingen har mig veterligen lyckats förklara detta sedan skogsvårdslagen delvis skrevs om 1993. Det är kanske denna sista lilla, uteblivna detalj som är största anledningen att vi 28 år senare fortfarande famlar efter ramar som alla kan samverka inom och verktyg för att bruka sin skog?

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Bild på lunglav samt Erik Hjärtfors, skogsägare och mångbrukare.
Bild på lunglav samt Erik Hjärtfors, skogsägare och mångbrukare.

Jag pluggade till skogstekniker på Gammelkroppa 1995-1997 och vid något tillfälle försökte vi jämställa ekonomin från virkesproduktionen med naturvården. Vårt sätt blev att använda samma värde som virkeslikviden gav till att fördela på de naturvårdselement som sparades på hygget. Kantzonen mot vattnet fick kosta 21 000 kronor, högstubben 1500 och evighetsträdet 7000 kronor. Här blev det till att sätta ett värde på den generella hänsynen.

Idag har vi ett antal olika insatser som alla ihop ska bidra till bibehållen biodiversitet över tid och som i samlad form borde betalas i samma storlek som virket. Men många skogsägare ondgör sig i stället över att det bara är kostnader och problem med naturvården. Hugg ner så länge du får, gräv bort orkidéerna, riv ner lunglaven och skrapa bort alla skinnsvampar du ser på liggande granstammar. Det är så dumt att klockorna stannar, men förmodligen en konsekvens av att en del inte känner sig det minsta bundna av principen om frivillighet under ansvar från 1993, och att naturvården inte betalar sig.

Vi är många på landsbygden som känner att skogsbranschen kan bättre. Det handlar nästan aldrig om hyggen eller inte, utan mer om social hänsyn. Att spara den sista remsan skog mot en utkiksplats eller ett vattendrag, att inte köra över promenadstigen eller åtminstone laga till det som blivit fel. På den skogsfastighet som innesluter mina 30 hektar finns inte något som påminner om naturvård eller sociala värden. Jag tror att den sista underröjaren sprang nere i bäcken för att verkligen få bort alla smågranar inför avverkningen. Kan vi då ärligt säga att vi har klarat det naturvårdsarbete som vi enligt lag ska göra?

Vi måste skapa kunskap, stolthet och betalningsförmåga kopplat till naturvården för att lösa denna konflikt. Vi som skogsägare kan bättre om vi får möjligheten, och är förtjänta av ett fortsatt högt förtroende. Så skogskooperationen, ta omtag, pudla om det behövs och hjälp oss att bli duktiga skogsbrukare och naturvårdare. Ge budskapet om betald naturvård vingar och låt det flyga hela vägen till Miljödepartementet och Skogsutredningen.

Erik Hjärtfors, skogsägare och mångbrukare

LÄS MER: Det behövs en mittlinje för småskaligt skogsbrukLÄS MER: ”Jag skulle haft en mycket större tjänsteinkomst”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen