Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 4 september

”Framtiden finns i skogen”

Jag tror att det som händer nu ger vår förnybara resurs en otrolig möjlighet, men det gäller att vi tar tillvara på den. Det skriver Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna, i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Paul Christensson LRF.
Paul Christensson LRF. FOTO: LRF

Cementkrisen, som Sverige har hamnat i på grund av att Cementa inte har fått förlängt tillstånd att bryta kalk i Slite på Gotland, riktar strålkastarljuset på ett antal frågor som också berör oss skogsägare.

Det jag först tänker på är den stora skillnaden mellan vår förnyelsebara råvara jämfört med den ändliga resurs som kalk är. På den fastighet jag bor har det gjorts skogsbruksplaner sedan 1960, vilket ger perspektiv. I början på 1960-talet var virkesförrådet cirka 5500 skogskubikmeter och nu i början på 2020-talet har det fördubblats till cirka 11 000 skogskubikmeter. Men vet ni vad som är det mest fantastiska? Jo, vi har samtidigt avverkat mer än 11 000 kubikmeter.

I ett kalkbrott, oljefält eller för den delen en malmgruva finns inte den tillväxten. Det är den enormt stora skillnaden som gör skogen så unik. Skogen är en evighetsmaskin, om vi sköter den väl.

Det andra jag tänker på är svensk miljölagstiftning, och här vill jag verkligen betona att min uppfattning är att vi ska ha mycket högt ställda ambitioner som väl svarar upp till FNs mål, så att vi inte försvårar för kommande generationer. Men om vi ställer så höga krav att vi stänger ner verksamhet i Sverige, som sannolikt är bland de bästa i världen, för att sedan glatt importera samma produkt från något annat håll. Då har vi bara flyttat problemet och inte löst det. Inom svensk livsmedelsproduktion har vi tyvärr redan ett sådant exempel, men det har gått sakta och inte fått lika stora rubriker som cementkrisen har fått.

Det tredje jag tänker på är det framtida byggandet. Vi har hört många som nu sagt att i stället för betong ska vi bygga i trä, vilket naturligtvis är bra. Det sätter ljuset på att produktionen i skogen är viktig. Men det sätter också ljuset på att vi successivt måste utveckla träprodukten ännu mer som byggmaterial. Alla satsningar i Sverige på korslaminerat trä, som möjliggör höga byggnader, är bara början på en utveckling där jag hoppas och tror att ett strategiskt innovationsarbete ger oss nya långlivade byggprodukter från träråvaran.

I utvecklingsarbete är tajming en viktig faktor. Det som var omöjligt för några år sedan kan nu vara möjligt. Jag tror att det som händer nu ger vår förnybara resurs en otrolig möjlighet, men det gäller att vi tar tillvara på den. Framtiden finns i skogen!

Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen