Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 21 april 2018

”Förnuft och ansvarskänsla borde räcka”

”I dikesrenen längs byvägen och huvudleden mot tätorten kommer desto mer skräp fram. Allehanda papper och plastrester. Betydligt mycket tristare vårtecken än längtans tussilago”. Det skriver Anna Stjernström i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

Den snö som faller nu i april, den tar på snön som redan ligger. Det är i alla fall vad jag tröstar mig med när längtan känns alltför stor efter vårens första tussilago. Än så länge barrikaderas varje vägkant av monumentala snöhögar i Norrlands inland och fjälltrakter. Var rabatt, äng och åker vilar tryggt under meterdjupt ihärdiga, vackra men vintriga täcken.

Men en dag med plusgrader och nederbörd tar på ändå. Det syns på gårdsplanen. Fram kommer snöskyffeln som gått av. En trasig hink. En borttappad vante. Ensilageplast som följt med blåsten tillika en kartong, uppblött i slasket. Den hårda vinterns nämnda krigsoffer, kan i alla fall lätt samlas ihop och köras till en rättmätig slutstation, det vill säga en avfallsstation.

I dikesrenen längs byvägen och huvudleden mot tätorten kommer desto mer skräp fram. Allehanda papper och plastrester. Betydligt mycket tristare vårtecken än längtans tussilago.

Än värre är det med burkarna som utgör ett stort problem för många lantbrukare. Aluminiumrester tar sig in i fodret och skadar djuren. På flera håll, i tidningar och sociala medier påminner bönder om problematiken, som är mycket mer omfattande än vad man kanske kunde tro. Tanklöst slängda öl- och läskburkar längs vägarna medför stort lidande och kostar tusentals kor livet. Helt i onödan.

De många föreningar som varje år lägger ner värdefulla timmar varje vår på att städa diken är värda all uppskattning. Skräpplockarkampanjen inom ramarna för Håll Sverige Rent samlar varje år flera hundra tusen ideella som vårstädar kilometer efter kilometer.

I den bästa av världar skulle sådana insatser inte behövas. All nedskräpning är förbjuden enligt lag, uti händelse att den bilist som vevar ner rutan och kastar burken nu ytterst bryr sig om juridiken. I den bästa av världar skulle det räcka med att åberopa förnuft, ansvarskänsla och hänsynstagande för att kräva allmän skärpning.

En hård vinter kan också medföra behov av vårstädning i skogen av olika slag, sådant som vindfällen och snöbrott. Men det är ju inget särskilt konstigt med det. Betydligt konstigare blir emellertid den vårstädning som framtvingas när man som markägare hittar ett gammalt kylskåp, en pensionerad TV, avlagda däck eller plastpåsar med diverse i någon avlägsen, solig glänta, sorgfritt dumpat till skogs av någon medmänniska som tyckte det var enklare där, än att ta vägen till tippen.

Det är inte direkt dödligt, som med aluminiumburkarna. Men i alla fall. Fastän skogen rymmer så oändligt mycket, så är den lika lite som vägkanten en plats för skräp. Tussilago och sippor hoppas jag på under snön. Inget annat.

Anna Stjernström,

Skogsägare och historiker

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen