Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 7 februari

Familjeskogsägarna måste sprida vad de gör bra

Det kanske är dags att vi familjeskogsägare, som äger hälften av Sveriges skogsmark, blir bättre på att berätta vår historia och om den bredd som finns i våra skogar, skriver Haidi Andersson, skogsägare, Växjö.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Haidi Andersson, skogsägare, Växjö
Haidi Andersson, skogsägare, Växjö FOTO: TT

För någon som enbart möter åsikter om skogen i olika forum på nätet kan det vara svårt att förstå att det som visas eller sägs inte alltid är normen. Det kan också vara svårt att förstå de faktafel som presenteras då det, som till exempel i fallet med TV-serien ”Slaget om skogen”, råder en brist på mångfald i expertpanelen. Så egentligen är det inte så konstigt att det som sägs tas som en absolut sanning.

Alla förstår nog inte heller att mycket av den kritik som framförs främst är riktad mot bolagsskogar i allmänhet och statliga Sveaskog i synnerhet. Det har även vi i privatskogsbruket svårt att se. Vi känner oss minst lika utpekade och utskällda.

Motsättningar mellan olika idéer och brukningsmetoder i skogen är ingen ny företeelse. Liksom idén om den orörda naturen utan mänsklig närvaro som ett ideal. Den idén har kommit och gått under århundradena. Det nämns däremot sällan att den största delen av all mark i vårt land alltid varit brukad på något sätt, framför allt i södra Sverige. Trakthyggesbruket är heller ingen nyhet. Det infördes redan på tidigt 1800-tal av Israel af Ström. Mänsklig påverkan har under generationer, på gott och ont, skapat vårt landskap och våra skogar med de värden de har idag.

Det kanske är dags att vi familjeskogsägare, som äger hälften av Sveriges skogsmark, blir bättre på att berätta vår historia och om den bredd som finns i våra skogar. Vi är ingen homogen grupp, här finns allt från den självverksamme skogsägaren till de som förvaltar skogen för att låta den vara orörd. Andra som driver den för produktion eller de som vårdar olika kultur och naturvärden. Numera har ju skogsägarna den friheten och den bör vi ta vara på, vårda och visa.

En av anledningarna till att det kan se annorlunda ut i privatskogsbruket jämfört med de stora bolagsinnehaven är fastigheternas storlek och de olika intresseområden vi har. De flesta skogsägare äger mycket mindre än genomsnittets 45 hektar och det borgar för en variation i landskapet och i våra skogar. Det är, som jag tror vi alla kan enas om, så viktigt för ett hållbart brukande.

LRF har gjort ett försök att visa på den bredd privatskogsbruket står för med kampanjen ”Stolt skogsägare”. Den är välgjord och består av fina presentationer av representanter för familjeskogsbruket, men hur långt utanför skogsägarkåren når den egentligen? Jag anser att vi bör bli bättre på att kommunicera utanför de egna leden om vad vi gör och det vi är bra på.

Haidi Andersson, skogsägare, Växjö

LÄS MER: Skogen är inte en oändlig resurs

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen