Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 16 september 2017

Fakta räcker inte – skogen ska ses på plats

Det är distanserna i form av mentala avstånd som jag upplever som allra värst, skriver Anna Stjernström i veckans krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Anna Stjernström, skogsägare och historiker.
Anna Stjernström, skogsägare och historiker. FOTO: Marie Birkl

Det talas om vår samtid som ”distansoberoende” och om att vi numer lever i ett ”informationssamhälle”. Det stämmer kanske till en liten del. Med det finns i så fall både fördelar och faror med det.

Jag känner i alla fall rätt ofta av distansen. Milen i bilen förstås. Körsträckorna hänger dock ihop med var jag har valt att bo. Det är distanserna i form av mentala avstånd som jag som landsbygdsbo och skogsmulle upplever som allra värst och bra mycket värre än vad pendlingsavståndet till jobbet egentligen kan bli.

Mentalt avstånd uppstår, tycker jag, då utgångspunkterna för ömsesidig förståelse hamnar särskilt långt isär och när moderna kommunikationstekniker och allt datasamlande i världen inte verkar hjälpa alls i strävan att överbrygga distansen mellan människor, deras respektive förutsättningar, mellan regioner och samhällspolitiska mål.

Sträckan mellan vart vi befinner oss och var vi borde vara på väg blir oövervinnerlig om förmågan eller viljan att uttolka sambanden mellan olika faktorer och variabler fallerar. Fakta och information är inte det samma som kunskap.

Det mentala avståndet till Bryssel har sällan känns så långt som när EU med ökad aktualitet det senaste året ovärdigt bollat med skogsbruket som en underkategori till klimatpolitiken. Missförstå mig inte. Jag är övertygad om att vi behöver samarbeta i Europa om gemensamma frågor för att vår gemensamma framtid ska kunna se så ljus ut som möjligt. Klimatpolitiken är definitivt en sådan fråga och det är en framtidsavgörande fråga.

Det svåra med de gemensamma frågor som EU ska hantera är emellertid att det i bland faktiskt finns väldigt lite gemensamt mellan medlemsländerna som är del av diskussioner och beslut. Ibland tenderar strukturella beslut och riktlinjer att i stället fälla krokben på den praktik som kan ta oss dit vi vill.

I fråga om skogstillgång skiljer sig Sverige ur mängden. Det vore förstås inte alls klimatsmart att stävja det svenska skogsbruket i tron om att det skulle leda närmre ett hållbart och klimatneutralt europeiskt samhälle.

Det finns naturligtvis stora fördelar med att skogliga aktörer liksom de flesta skogsägare i dag kan överblicka och besluta om skogsbruk och skogsskötsel alltmer distansoberoende från själva skogen vid ett skrivbord någonstans. Olika program och digitala verktyg ger oss mera och exakt information om antal träd, trädens höjd och hur tätt de står. Men sådan fakta räcker inte till för att ta kunniga och initierade affärsbeslut – skogen måste också ses i sitt sammanhang och på plats.

Detsamma gäller för bra och långsiktiga politiska beslut, oavsett om de är lokala, nationella eller internationella. Vårt distansoberoende informationssamhälle uppvisar dessvärre många brister där ambitionsnivån, uppdragen, eller åtgärdsprogrammens utformning kort och gott stannar vid informationssamlande och inte sträcker sig till att säkerställa nödvändig analys och kunskap om sambanden. Den regering som vill hålla ihop landet måste ägna sig åt att analysera sambanden, inte minst i fråga om skogens roll.

Anna Stjernström

Skogsägare och historiker

Relaterade artiklar

Läs mer om

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen