Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 18 juli 2018

”Efter branden står de små skogsägarna kvar i askan”

Efter en skogsbrand står de små skogsägarna kvar i askan. Utmattade, traumatiserade och ruinerade medan de stora skogsgiganterna har muskler för komma på fötter igen. Det skriver Sven Olov Karlsson, skogsägare och författare till boken Brandvakten och efterfrågar förändring i skogen.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Arkiv

Det var en vanlig kväll, kvävande het och torr. Så drev ett dis in med tunga lukter av brinnande natur. Det var olustigt, för minnet av jättebranden år 2014 lever starkt här i Västmanland.

Nu var emellertid inte just vi i fara. Röken och oset kom bortifrån andra platser. Lägg märke till pluralen. I sommar brinner skogarna epidemiskt i Sverige. Och troligen kommer allt att bli värre innan något kommer att bli bättre. Dels för att många bränder är okontrollerbart stora eller hotar att bli det, dels för att ork och resurser börjar tryta för de som bekämpar elden.

Kort sagt liknar läget 2014. På ett sätt inte lika illa som då, när en yta motsvarande tre och ett halvt Stockholm förstördes på några dagar. Men på ett annat sätt värre. Att bekämpa mängder av olika bränder är logistiskt svårare än att ha en jättebrand i ett enda område.

Den främsta orsaken till att bränderna blir farliga är vädret. Och kunskaperna om framtidens väder är digra. Både forskare och myndigheter vet att heta, torra sommarperioder som denna ska bli allt vanligare under resten av århundradet. Så beredskapen mot skogsbränder måste stärkas radikalt på alla nivåer.

Skogsägarnas beredskap då? Den varierar. Vi har de små skogsägarna. De bor ofta nära och har således redan bidragit till brandbekämpningen via kommunalskatten. Närheten gör också att dessa brukar höra till de frivilliga vid en insats: de som kör vatten med traktorn, eller lagar mat åt brandmän, eller öppnar sina gårdar för evakuerade invånare och djur.

I skalans andra ände står storägarna. De syns mest som uppköpare, har enorma bestånd och förtjänster i proportion till det. Även om de aldrig skattar i kommunerna där ägorna står, förväntar sig förstås också de samhällets fulla skydd om olyckan är framme.

Efter en brand är det också de stora som har juridiska muskler för att få ordentligt betalt av försäkringsbolagen. De små ägarna står kvar i askan. Utmattade, traumatiserade och ruinerade.

Allt som förstörs – privat eller statligt, enskilt eller koncernägt – manar till omställning. Sedan urminnes har människan skövlat skog eller planterat träd utifrån önskemålen för tillfället, från baggböleriet fram till trakthyggesbruket. För att framtidens bränder inte ska kunna sprida sig lika lätt som dagens är det hög tid att börja göra om skogarna. Frågan är bara hur.

Sven Olov Karlsson

Skogsägare, journalist och författare som förra året Augustnominerades för sin bok Brandvakten, en bok om skogsbranden i Västmanland 2014.

LÄS MER: ”Branden tog mina skogsskiften och min familj fick fly”LÄR MER: Läs ett utdrag ur boken BrandvaktenLÄS OCKSÅ: Lantbrukarna ställer upp för att stoppa bränderna

Relaterade artiklar

Läs mer om

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen