Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 5 februari

Att ”vilda till” hela landet är inte rätt väg

Jag är skeptisk till det nya modeordet rewildening. Det är fascinerande hur många globala påhitt som vi väntas anamma och släppa in i den svenska skogen. Begreppet rewildening innebär att människan ska sluta göra avtryck i och styra naturen. Den ska sköta sig själv.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Jenny Karlsson, skogsägare och ordförande i LRF Norrbotten.
Jenny Karlsson, skogsägare och ordförande i LRF Norrbotten. FOTO: Eva Carlsson

Genom att viktiga arter återinplanteras kommer världen att blomstra på samma sätt som den amerikanska nationalparken Yellowstone gjort i och med vargarnas återkomst till området. Det låter jättefint, och jag som genuint naturintresserad fröjdas när jag ser effekten av detta återskapade självfungerade ekosystem, där arterna lever i symbios. Rovdjurens närvaro skapar starka stammar av betande djur, så artrikedomen ökat enormt. Och markeroderingen har stoppats upp, så vattendragen blivit stabila.

Men vänta nu, vi ska alltså återvilda naturen även i Sverige? Vi måste komma ihåg att Yellowstone är en nationalpark med en yta av nästan 9000 kvadratkilometer – ungefär lika stort som Södermanland. Det är inte ett land som Sverige med nio miljoner invånare som mest lever i stora samhällen här och var, och verkligen inte som Tyskland med nästan tio gånger fler innevånare.

Idén känns skapad vid ett skrivbord med bara asfalt, höghus och betong som utsikt, och där jag verkligen kan förstå att man längtar till grönska, djur- och fågelliv. Men att därmed behöva ”vilda till” hela landet är inte rätt väg. Vi ser hela tiden de inplanterade vildsvinens härjningar, mårdhundens ödeläggande av sjöfågel, och vi gör allt för att hålla tillbaka dem. Vi läser om vargar som närgånget besöker någon park och tar en liten hund till frukost. Eller älgar som tar gågatan in till stan och klarar vintern i trädgårdarna, samtidigt som de sätter skräck i befolkningen.

Då ylas det direkt om skyddsjakt. ”Vi måste ju kunna åka skidor, eller låta barnen leka i snön.” Men när man kräver skyddsjakt där man får sina tamdjur rivna gång på gång och den viktiga löshundsjakten helt tvingats upphöra, då protesteras det högljutt.

Arter som varg, visent, mufflon och tvättbjörn, som man i rewildning-andan vill plantera ut för att berika vår natur, kräver sina utrymmen. De kommer att stöta på patrull när de inte håller sig där de planterats ut, utan letar sig till nya livsmiljöer. Kanske hamnar de då på Svenssons välklippta villatomt, där oönskade arter som maskros och lupin redan noggrant har utrotats.

Jenny Karlsson, skogsägare och ordförande i LRF Norrbotten

LÄS MER: ”Jag känner mig faktiskt blåst på konfekten”LÄS MER: ”Det finns mycket användbart material att hämta i skogen”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen