Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 29 juni

Alla skogsägare dras över en kam

För en större skogsägare spelar det kanske inte någon roll att få en av fastigheten klassad som nyckelbiotop, men för en mindre skogsägare kan det innebära en katastrof, skriver Marit Bohlin i sin krönika.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Marit Bohlin.
Marit Bohlin.

Skogsnäringen lyfter i många olika sammanhang att det finns cirka 330 000 privata skogsägare i Sverige. Dessa i sin tur äger hälften av skogsmarken i landet. Ofta belyses det som någonting som är positivt, speciellt i äganderättsfrågor.

Vi är många inom denna kategori som har skogen i blodet och där skogen har funnits i familjen i generationer. Vårt engagemang är starkt och med den bakgrunden så kanske det inte är svårt att förstå varför. Jag kan själv vandra runt i skogen och se träd som min morfar planterat, eller min och mor och far för den delen. Det ger en känsla som är svår att sätta ord på, men som skapar ett starkt engagemang.

Men jag tror att detta engagemang även gäller dem som köper ett skogsskifte utan en familjekoppling. Det visar sig tydligt i undersökningar om varför personer köper skog. Den större andelen som köper gör det för känslan av att äga skog, inte främst för det ekonomiska. Sen finns det en grupp som varit lyckosam i andra branscher och ser skogen som en ren kapitalplacering och kan ha ett innehav på flera tusen hektar.

Jag undrar hur deras engagemang för skogen ser ut? Har de samma känsla som jag eller ser de det som ren ekonomisk investering? Att det finns olika typer av skogsägare står klart, men är det något som är bra eller dåligt?

I den polariserade debatten om skogsbruket idag är det svårt, för att inte säga omöjligt att skilja på privata skogsägare och bolag. Alla dras över en kam oavsett om de äger en miljon hektar eller tio hektar. Det blir då inte enklare att bryta ut de skogsägare som bara tänker på ekonomin och äger tusentals hektar. Problemet ligger i att jag tror att de sistnämnda inte har samma engagemang som vi andra som kanske äger 50 eller 100 hektar.

För en större skogsägare spelar det kanske inte någon roll att få en viss del av fastighetsinnehavet klassat som exempelvis nyckelbiotop, medan för den mindre skogsägaren kan det innebära en katastrof. Det kan vara en stor utmaning för oss inom denna näring. Alla vill inte åt samma håll eller kan kanske inte samlas kring samma frågor. Detta i ett läge då vi fortfarande står inför utmaningen kring vad vi ska använda skogen till och också frågan om hur mycket vi ska spara av den.

Det kan vara lätt att säga att vi alla behöver hjälpas åt, men är det verkligen så lätt när vi privata skogsägare tillhör så många olika kategorier med så många olika mål?

Marit Bohlin

Blivande skogsägare, LRF Ungdomen

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen