Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Krönikor 17 juni

Absurd redovisning av skyddad natur

Det är dags att Sverige rapporterar skyddad natur på ett mer rättvisande sätt och att vi börjar prata mer kvalitet än kvantitet. Det skriver Paul Christensson efter att en LRF-rapport visat att Sverige har mer skyddad natur än det ser ut.

Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Paul Christensson, ordförande för LRF Skogsägarna.
Paul Christensson, ordförande för LRF Skogsägarna. FOTO: Johanna Norin

LRF presenterade nyligen en rapport om hur Sverige väljer att rapportera skyddad natur till internationella organ. Vi har sett de senaste åren i kartor och grafer att Sverige har absolut lägst andel skyddad natur i hela EU.

Vi ville förstå hur det kan komma sig att till exempel Tyskland har cirka 37 procent och Storbritannien har cirka 29 procent skyddad natur, medan Sverige bara har 14,5 procent. Är det så vi upplever det när vi reser runt i dessa länder?

Nej, återigen väljer Sverige att gå sin egen väg. Våra myndigheter har valt att endast redovisa det strikta skyddet. Så skulle man ju naturligtvis kunna göra om alla andra också gjorde det, men så är det uppenbart inte. Exempelvis Tyskland har ett strikt skydd på knappt 4 procent, men man väljer att också redovisa ett antal andra skydd, till exempel landskapsbildskydd där både jord- och skogsbruk är tillåtet. I Storbritannien gör man på liknande sätt och tar med hela byar i det som kallas skyddad natur.

För mig blir det helt absurt att vi i Sverige redovisar på det sätt vi gör. För det första, varför vill vi framställa vårt naturvårdsarbete i sämre dager än vad det är?

För det andra, varför vill vi mer eller mindre tvinga på oss en lägre produktion av biologiska, förnyelsebara och nedbrytbara råvaror som kan vara med och lösa framtidens utmaningar? Och för det tredje varför vill inte staten ta vara på det stora engagemang som finns bland oss skogsägare?

Den rapport som vi låtit ta fram med hjälp av Metria visar att om man räknar in våra skyddade impediment, strandskyddsområden, vattenskyddsområden, biosfärsområden, världsarvsområden, riksintresseområden för friluftsliv och naturvård, så skulle Sverige kunna redovisa upp till 58 procent skyddad mark, jämförbart med många andra länder. Vi skulle då inte ligga i botten på listorna utan i toppen.

Rapporten jag refererar till behandlar avsättningar av all natur, men det får också implikationer för oss i skogen. I den pågående skogsutredningen är den arealmässiga skyddsfrågan väldigt central. Trots att tre statliga myndigheter, SCB, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket, så sent som 2018 fastslog att 27 procent av skogen är undantagen från skogsbruk.

Det är dags att Sverige rapporterar på ett mer rättvisande sätt internationellt och att vi börjar prata mer kvalitet än kvantitet. Vi behöver dessutom våga prioritera både till och bort.

Paul Christensson,

Ordförande LRF Skogsägarna

LÄS MER: Paul Christensson: ”Tillit byggs av god myndighetsutövning”

Relaterade artiklar

Till toppen