Krönikor

Döm om min förvåning då jag en dag läste en tråd i sociala medier där en vandrare till sin stora fasa hade stött på en avverkning. ”Hur är detta möjligt? Får man verkligen göra så och ställa till på det viset där vanligt folk ska gå?”

Jag skulle tro att även bland oss skogsägare är vi en majoritet som tillbringar mer tid i det lånade landskapet än på vår egen mark, skriver Kerstin Dafnäs.

Våra mödrar och fäder som verkat i skogen skulle rotera i sina gravar om de hörde argumenten om att låta skogen stå, skriver Mats Blomberg.

Jag tror att råvaran från skogen har en stor potential som ett bidrag till att bryta vårt oljeberoende och samtidigt skapa nya användningsområden, skriver Haidi Andersson.

Vi öppna dörrarna för samarbeten med studenter och låta dem ta del av våra framsteg – och det på alla nivåer i branschen. Det skriver Torgny Persson, innovations- och forskningsdirektör, Skogsindustrierna.

Det kan inte vara rimligt att vi avstår stora mängder inhemsk produktion på grund av att vi inte kan hantera våra viltstammar, skriver Paul Christensson, LRF Skogsägarna.

Marit Bohlin tror att transporterna av skogsvirket tas för givet och att de behöver framtidssäkras.

KRÖNIKA: Ser man till problematiken med fossil förbränning i Europa så blev kanske detta eländiga krig ändå en väckarklocka för en rad länder om en inriktning mot en högre grad av självförsörjning, skriver Anders Pettersson, skogsförvaltare, Sorsele.

Att vi är många, och att vi är olika är det som är charmen med svenskt skogsbruk och det som skapar legitimitet för brukandet av skogen, skriver Susanne Öberg.

Skogen måste användas, med kärlek och känsla som bara den enskilda skogsägaren kan ge. Det kommer vi alla att vinna på när vi går där i skog och mark, skriver Helena Löthgren i sin krönika.

Att använda skogen borde vara den självklara grunden. Inte att se svenska skogen som en buffertlösning för att man ska kunna fortsätta köra bil på fossila bränslen i Europa, Torgny Persson, Skogsindustrierna.

Att ge kvinnor lika rätt till ekonomiska resurser och möjlighet att äga och kontrollera mark är ett politiskt mål och en del av Agenda 2030. Men de senaste tio åren äger män allt större arealer produktiv skogsmark medan kvinnor äger allt mindre, skriver Kerstin Dafnäs i sin krönika.

Det är dags att inta huvudstaden med kraftfulla budskap från skogsbrukare och skogsbygder Vi finns! Vi kan! Vi behövs! Det skriver Mats Blomberg i veckans krönika.

Det kanske är dags att vi familjeskogsägare, som äger hälften av Sveriges skogsmark, blir bättre på att berätta vår historia och om den bredd som finns i våra skogar, skriver Haidi Andersson, skogsägare, Växjö.

När nyckelbiotopsinventeringarna inleddes var jag positiv. Tyvärr har de utvecklats till något annat än vad som var avsikten, skriver Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna.

Varför ska vi känna skam för att vi sköter vår skog precis så som våra förfäder skötte den? Visst kommer det bli en förändring i landskapet, men det är inget nytt vare sig i dag eller för 100 år sedan, skriver Marit Bohlin, LRF Ungdomen.

För ett skogsindustriland som vårt vore det förstås synnerligen illa att avveckla våra träbaserade industrier och övergå till kollagring. Vem ska betala en sådan nota? Det undrar Anders Pettersson.

Skogen behöver bli relevant för alla – inte bara för oss som är födda med den, skriver Land Skogsbruks nya krönikör Susanne Öberg.

Det är ironiskt att skogsbruket är under angrepp samtidigt som livet på landet börjat uppvärderas.

KRÖNIKA: Erik Hjärtfors, skogsägare och träförädlare, drömmer om framtidens skogsbruk i sin sista krönika.