Krönikor

Varför ska vi känna skam för att vi sköter vår skog precis så som våra förfäder skötte den? Visst kommer det bli en förändring i landskapet, men det är inget nytt vare sig i dag eller för 100 år sedan, skriver Marit Bohlin, LRF Ungdomen.

För ett skogsindustriland som vårt vore det förstås synnerligen illa att avveckla våra träbaserade industrier och övergå till kollagring. Vem ska betala en sådan nota? Det undrar Anders Pettersson.

Skogen behöver bli relevant för alla – inte bara för oss som är födda med den, skriver Land Skogsbruks nya krönikör Susanne Öberg.

Det är ironiskt att skogsbruket är under angrepp samtidigt som livet på landet börjat uppvärderas.

KRÖNIKA: Erik Hjärtfors, skogsägare och träförädlare, drömmer om framtidens skogsbruk i sin sista krönika.

EU vill helst inte att vi ska bruka skogen alls, trots allt skogsbruket inneburit för vårt land, konstaterar Jenny Karlsson, ordförande för LRF Norrbotten.

Självfallet är det okej att sälja sin skog. Särskilt om man inte är intresserad eller just vill leva ett annat liv. Men den som inte säljer sin skog får säkert vara med om en spännande resa, skriver Leif Öster.

Vi har de senaste 100 åren förbättrat både klimatet och det biologiska livsrummet för djur och växter. Var är vår medalj, hurraropen och hyllningarna i media? Är inte detta en insats värd att uppmärksamma, skriver Helena Löthgren, skogsägare, Lindesberg.

I skogsdebatten, där alltför ofta två stridande sidor målas upp, ställs inte sällan miljö och lönsamhet mot varandra. Jag skulle vilja påstå att de i själva verket är förutsättningar för varandra, skriver Torgny Persson, Skogsindustrierna.

Just nu vill alla ha skogen och dess produkter. Då är det lätt att glömma att inga resurser i världen är oändliga, inte ens skogen, skriver Haidi Andersson.

Lyssnar man till miljö- och klimatrörelsen är deras lösningar i princip alltid att vi på olika sätt ska producera mindre. Min övertygelse är att det inte är där lösningarna finns, skriver Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna.

Är det någon gång i världshistorien vi behöver samla våra gemensamma krafter och göra en snabb och radikal förändring av produktion och konsumtion, så är det nu. Ändå verkar vi trassla in oss i ett gräl om hur det ska göras, skriver Kerstin Dafnäs, skogsägare och ordförande i Spillkråkan.

Tyvärr ser jag hur reportrarnas åsikter lyser igenom i rapporteringen från framförallt två stora svenska mediekanaler, skriver Marit Bohlin, blivande skogsägare, LRF Ungdomen.

Det känns nästan overkligt i ett skogsland som Sverige att regeringen har gjort så lite för att skydda den nationella resurs som skogen är mot EUs klåfingrighet och avundsjuka, skriver Erik Hjärtfors.

I veckans krönika i Land Skogsbruk ger Jenny Karlsson en bild av hygget, som det inte hörs något om i mediabruset som nu pågår kring skogen.

Äntligen börjar samhället öppna upp sig. Nu är man så trött på alla skogsmöten på nätet via Teams, Skype och Zoom.

Om alla vi skogsägare bestämmer på lite olika sätt blir det mångfald både bland skogsägare och i skogen. Ingen annan ska bestämma vad som är viktigt, skriver Helena Löthgren, skogsägare i Lindesberg i veckans krönika.

Trots idogt arbete når vi inte ute med budskapet om vårt skogsbruk. Vi måste fundera på hur vi kan bli bättre, konstaterar Torgny Persson, innovations- och forskningsdirektör på Skogsindustrierna.

Måste jag vilja göra om hela fastigheten till ett reservat eller till naturvård för att jag är kvinna? Ska jag inte vilja eller kunna prata ekonomi? Det undrar skogsägaren Haidi Andersson i veckans krönika.

Jag tror att det som händer nu ger vår förnybara resurs en otrolig möjlighet, men det gäller att vi tar tillvara på den. Det skriver Paul Christensson, ordförande LRF Skogsägarna, i veckans krönika.