Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 8 november

Vision istället för handling

Greta får fortsätta gråta om inte regeringen slutar skydda oljeindustrin och släpper fram hållbara, inhemska biodrivmedel, skriver Lena Eriksson Sonebrink på VärmlandsMetanol AB.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Det måste satsas på hållbara, inhemska biodrivmedel, skriver debattören.
Det måste satsas på hållbara, inhemska biodrivmedel, skriver debattören. FOTO: Istock

I den populistiska miljödebatt som pågår framhålls el som frälsaren för alla möjliga områden. Ingen beaktar att vare sig kontinuerlig produktion eller distribution av el i rätt tid och till rätt plats finns, eller kommer att finnas inom överskådlig tid (minst tio år).

Ej heller vem som ska stå för de hundratals miljarder det kostar att rusta upp elnätet för de vidlyftiga planer som regeringens samordnare för ett fossilfritt Sverige, ivrigt missionerar om i sina ”färdplaner”. Planer som skapar ett nytt elbehov motsvarande sex kärnkraftverk (cirka 48 terrawattimmar), samtidigt som kärnkraften ska avvecklas.

Trots att svenskt jord- och skogsbruk redan nu, mycket väl kan klara att producera hållbara och rena biodrivmedel för hela Sveriges befintliga fordonsflotta, ägnar regeringen sig åt att gynna slit och släng genom att ”tvinga” folk att köpa nya dyra elbilar utrustade med miljöfarliga batterier. Redan det mycket tveksamt ur ett hållbarhetsperspektiv.

Den satsar skattemiljarder på att bygga ut laddinfrastruktur och ger bidrag till vindkraft. Begreppet ”miljöbil” är dessutom grovt vilseledande. Det är inte bilen, utan vad den drivs fram med som har olika inverkan på miljö och hälsa.

Med nuvarande beskattning och kortsiktiga regelverk går det inte att investera i moderna storskaliga produktionsanläggningar för biodrivmedel. Idag importeras därför 85 procent av de biodrivmedel som används i Sverige. Bara aktörer som kan utnyttja restprodukter i gamla, omoderna anläggningar, kan producera mindre mängder biodrivmedel.

Det blir alltså Preem och St1 som har gamla raffinaderier att mata med olika restprodukter, som tallolja och palmolja, som kan tillverka biobensin och biodiesel. Det är samma dåliga produkter som fossil bensin och diesel, som avger lika skadliga avgaser.

Alkoholer, som etanol och metanol är överlägsna biodrivmedel, då de både är nästan helt koldioxidneutrala och förbränns så bra att de nästan inte ger några hälsofarliga avgaser. De kan dessutom användas i E85-bilar och i befintlig fordonsflotta genom låginblandning i bensin och ge omedelbar miljöförbättring. Om bara Sveriges regering långsiktigt skattebefriar alla alkoholer som används som drivmedel. Mycket enkelt – om man vill göra något vettigt för miljön just nu.

Men nu verkar det som skatteintäkterna är viktigare. Regeringen införde 2018 en byråratisk och tandlös ”reduktionsplikt”. Kraven låg under faktisk användning och något långsiktigt regelverk har ännu inte presenterats. VärmlandsMetanols fabrik har varit byggklar sedan 2013, men vi fick lägga byggstarten på is när regeringen helt oväntat införde fossil koldioxidskatt på biodrivmedel.

Greta får fortsätta gråta om inte regeringen slutar skydda oljeindustrin och släpper fram hållbara, inhemska biodrivmedel, som kan ge hälso- och miljöeffekt nu. Det borde vara värt någon utebliven skattekrona? Man får ju trots allt energitrygghet, förbättrad handelsbalans och en massa jobb på köpet. Och några tusen personer slipper sjukdomar och död genom bensin- och dieselavgaser, varje år.

Lena Eriksson Sonebrink

Information VärmlandsMetanol AB

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Läs mer om

Till toppen