Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 17 mars

”Vilka konsekvenser kan en skogsägares skrämselhicka tillåtas få?”

Det viktiga skogsägarintresset måste kunna balanseras mot allmänintresset så att inte hela samhällen fråntas möjligheten till skogliga upplevelser. Det skriver en boende i området som drabbades av den stora skogsbranden 2014.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Enligt expertisen går granbarkborren framförallt på gamla och sjuka granar. Skogen som blev kvar efter branden var en helt normal skog, skriver debattören.
Enligt expertisen går granbarkborren framförallt på gamla och sjuka granar. Skogen som blev kvar efter branden var en helt normal skog, skriver debattören. FOTO: Skogsstyrelsen

Jag och min fru bor sedan 15 år i ett litet samhälle i Bergslagen. När vi flyttade hit fanns det stora skogsmarker att ströva i och uppleva naturens alla fröjder såsom möten med älgar, kronhjortar, bävrar, fåglar, fjärilar med mera. Vi hade nära till skogspromenader, bär- och svampplockning. Detta var livskvalitet!

Kontrasten till vår tidigare bostadsort i en storstad var enorm och vi stormtrivdes i vår nya omgivning.

Sommaren 2014 kom den stora skogsbranden. Den mest intensiva delen av branden var direkt i vår närhet och skadorna på skogarna blev enorma. Vi var lyckliga över att inte fler människoliv spilldes och att skadorna på bygden, bostäderna, industrin inte blev större.

Skogsbranden totalförstörde en stor del av skogarna och sedan dess har vi i naturreservatet kunnat observera framväxten och början till en helt ny skog. Även det har onekligen varit en intressant upplevelse. Djurlivet är dock begränsat, växtligheten utvecklas men alla de forna stora träden står där enbart såsom svarta pelare. Det tar en generation till dess att skogen kan kallas skog igen.

För oss här i Bergslagen blev då naturligtvis den stolta och kvarstående skogen ännu mycket mer värdefull. I dessa skogsområden kunde vi fortsätta våra möten med naturen. Dock visade sig den fröjden bli kortvarig!

En skogsägare blev tydligen uppskrämd av granbarkborren. Även vi ser att granbarkborren gått på gamla och sjuka träd på både privat mark och i naturreservatet. Vi kan givetvis se resultatet – de döda brungula granarna. Men vilka konsekvenser kan en skogsägares skrämselhicka tillåtas få?

Skogsägaren beslöt i somras i sitt kontor långt ifrån vår verklighet att kalhugga hela den kvarvarande skogen mellan skogsbrandsområdet och vårt samhälle. Nästan ingenting blev kvar. Vi som bor i samhället blev fullständigt betydelselösa i detta sammanhang.

Den olycksaliga skogsbranden tog stora delar av ”vår” enorma skog, och efter skogsägarens insats blev ett enda enormt kalhygge resultatet.

Enligt expertisen går granbarkborren framförallt på gamla och sjuka granar. Skogen som blev kvar efter branden var en helt normal skog. Där fanns huvudsakligen relativt unga och friska granar, men naturligtvis även ett antal gamla och sjuka. Skogen innehöll även massor av tallar, björkar, aspar och andra träd och växter. Varför skulle allt detta bort?

I dag är området helt rent förutom några penslar här och där och generationers skogsupplevelser är totalt bortspolade. Livskvaliteten för oss som bor här har i och med detta reducerats högst avsevärt. Folk går fortfarande som i ett chocktillstånd.

Skogen är en av Sveriges stora resurser inför framtiden och ska naturligtvis utnyttjas. Vi kommer som nation att behöva använda skogen som intäktskälla. Här finns inga tvivelsmål.

Det vi inte verkar vara ense om är hur skogsägarna ska bete sig i ett framtida skogsbruk. Vi måste kunna skaffa oss en gemensam förståelse för hanteringen av de skogar som vi ärvt från tidigare generationer.

Det viktiga skogsägarintresset måste kunna balanseras med det också viktiga allmänintresset så att inte hela samhällen fråntas möjligheten till skogsupplevelser. Vi är ett naturälskande folk – eller är vi inte?

Kjell Wadelius,

Boende i Bergslagen

LÄS MER: Minskad avverkning i de flesta länen

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen