Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 4 februari 2017

"Vi återställer för fiskens skull"

Drivkraften för att restaurera vidare har för oss varit att förbättra för fisken och fisket. Att dammar eller stenmurar som blockerar fiskens vandring mellan lek- till uppväxtområden är till skada är kanske inte så svårt att förstå. Det skriver Ume/Vindelälvens Fiskeråd i ett debattsvar.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Sture Markström

Med anledning av den debattartikel som Håkan Norström ”Gargnäsbo i förskingringen” publicerade i Skogsland vill Ume/Vindelälvens Fiskeråd ge vår bild av de restaureringar som genomförts, inte bara i Gargån utan i de flesta av landets vattendrag som en gång flottats.

Stora ingrepp gjordes i våra vattendrag under den period (cirka 1850-1970) då de var transportleder för virke som skulle forslas från skog till industri. För att underlätta flottningen av virke rensades älvar, åar och bäckar från block, stenar och vindfällen och sidofåror stängdes av. Till detta kom att dammar byggdes i biflödena för att samla vatten som kunde nyttjas under några dagar för att lättare få virket fram till älven.

När flottningen upphörde på 1970-talet påbörjades arbeten för att försöka återställa de vattendrag som nyttjats. För Vindelälvens avrinningsområde rörde det sig om cirka 140 mil flottningsled och ungefär 160 flottningsdammar.

Under de senaste 15 åren har det framförallt varit Fiskerådet, som företrädare för fiskeintresset, som drivit frågan och initierat fortsatta restaureringar. Drivkraften för att restaurera vidare har för oss varit att förbättra för fisken och fisket. Att dammar eller stenmurar som blockerar fiskens vandring mellan lek- till uppväxtområden är till skada är kanske inte så svårt att förstå. Inte heller att forsar som med hjälp av schaktmaskiner rensats från sten, block och träd har förlorat lek- och ståndplatser för fisk.

Fram till i dag har stora delar av älven restaurerats, och samma gäller biflödena som nu endast har ett fåtal dammar kvar. Vi är medvetna om att de nu genomförda restaureringarna kan upplevas som omvälvande för många som vant sig vid hur det ”alltid sett ut”. Fiskeplatser man växt upp med ser annorlunda ut och stenmurar man brukat gå på är borta. Samma frustration gällde, men har nu glömts, för kanske 70 år sen när schaktmaskinerna kom och byggde om vattendragen.

I arbete med restaureringar har vi alltid samrått med markägare. I enstaka fall har detta inneburit att vi låtit bli att restaurera sträckor då markägaren inte velat vara med i ett projekt. Samråd med kulturenheten på Länsstyrelsen har varit obligatorisk vilket också inneburit att vissa flottledslämningar eller sträckor med sådana lämnats orörda.

Många av de sträckor som restaurerats har olika forskningsprojekt följt upp med avseende på fisk, insekter, växter och hydrologi. Resultaten pekar på att det blivit mer organismer och även fler arter men att återhämtningen tar tid. Dessutom har forsarna blivit bredare och djupare på grund av att vattenhastigheten bromsats upp vilket skapar större livsutrymme för bland annat fisk. Forskningsresultaten hjälper oss att utveckla våra restaureringsmetoder och vi samarbetar därför med universiteten. Vi hoppas nu få mer resurser för ytterligare uppföljningar för att lära oss mer för framtida jobb med våra vattendrag.

Fiskerådet kommer tillsammans med sina medlemsföreningar att jobba vidare med frågor som vi tror är viktiga för fiskresursen.

Styrelsen för Ume/Vindelälvens fiskeråd

genom Anders Nilsson, ordförande

Till toppen