Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 10 april

Utredning föreslår småpengar till fjällnära markägare

För någon som sätter värden som äganderätt och egendomsskydd högt är förslaget på ersättning inom fjällnära skog rena skräckläsningen. Det skriver Anders Pettersson, Västerbottens Allmänningsförbund, i ett debattinlägg.

FOTO: Rolf Segerstedt

I ett PM daterat 2018-03-16 presenterar en arbetsgrupp med specialister från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket ett förslag på hur ersättningsfrågan inom fjällnära skog ska hanteras. Innehållet är på intet sett bättre än det som kommit fram tidigare.

Denna gruppering har till synes ett klart och tydligt överordnat mål och uppdrag: att inom ramen för möjlig juridik se till att markägare som drabbats av nekade tillstånd får så låg ersättning som möjligt och därigenom effektivt hushålla med myndigheternas naturvårdsanslag.

För någon som sätter värden som äganderätt och egendomsskydd högt är det rena skräckläsningen. Resonemanget visar på hur långt det kan gå när myndighetspersoner tappat respekten för enskildas rättigheter.

Gruppens huvudspår är att betydelsen av naturvärden kan variera över tid och att myndigheten därmed skulle kunna bevilja ett tillstånd i framtiden om förutsättningarna förändras. Man föreslår därför att ersättning endast ska utgå för en kalkylerad ränteavkastning av virkesvärdet för ett område som nekats tillstånd.

Idéer om en flexibel naturvårdsstrategi med interimistiska beslut i den fjällnära skogen är något som gruppen själv lanserat. Sådana tankegångar finns inte i förarbeten till lagstiftningen om fjällnära skog och inte heller hos den rättsutredning som SKS själva beställt. Generellt kan själva grundprincipen om en naturvård som tillåts variera i tid och rum verka tilltalande. Studerar man räkneexemplet nedan blir man dock fort avskräckt.

För övrigt gör utredningen allt för att problematisera ersättningen till de fjällnära markägarna på ett flertal plan. Intentioner i förarbeten som propositionen om skogbruket i fjällnära skogar 1990/91:3 ges ingen stor betydelse. Ett av flera bekymmer som lyfts fram gäller det arealmässiga vid bildandet av biotopskydd och reservat.

Varför? Områden som är minde än 20 hektar blir föremål för biotopskydd, större områden reservatsbildning. Punkt slut. Hur svårt kan det vara? Eftersom motivet till att ett avverkningstillstånd nekats är att ett område anses ha ”väsentlig betydelse för naturvården” bör det väl vara självklart att skydda det på traditionell väg för lång tid framåt?

Slutligen ett räkneexempel grundat på statistik från Sorsele Övre Allmänningsskogs avverkningar i fjällnära skog de senaste 15 åren:

Antal rotposter: 54

Årligt avverkad areal i medeltal: 73,7 ha

Total nettointäkt: 32 180 046 kr (exkl. industrived)

Medelpris: 288 kr/m3fub

Medel årligt rotnetto minus kostnader för återväxtåtgärder: 1, 7 miljoner kr/år.

I SKS PM har man redovisat ett exempel för ersättning. Enligt den beräkningsmodellen skulle den totala ersättningen för allmänningen, om tillstånd nekas enligt arealen ovan bli: 28 500 kr/år. Det vill säga knappa 1,7 % av det netto minus återväxtkostnader som årligen genereras via avverkningar.

Detta försök till övergrepp saknar motstycke.

Anders Pettersson,

Västerbottens Allmänningsförbund

LÄS MER: ”Bucht blandar bort korten om skogen”Dom om fjällnära skogar dröjer till hösten

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

Till toppen