Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 22 februari

Tar vi klimatarbetet på allvar?

Diskussionen om hur vi ska bromsa den hotande klimatkatastrofen kan upplevas som något märklig. Huvudfrågan i Sverige är vad vi inte ska göra. Det skriver Hans Berggren, koncernchef för Sveriges Stärkelseproducenter.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Om vi ägnar oss åt särintressen och politisk pennfäktning flyttas omställningen till ett fossilminimerat samhälle framåt, skriver Hans Berggren.
Om vi ägnar oss åt särintressen och politisk pennfäktning flyttas omställningen till ett fossilminimerat samhälle framåt, skriver Hans Berggren. FOTO: Anders Ingvarsson

Den politiska och allmänna diskussionen om åtgärder för att bromsa den hotande klimatkatastrofen och begränsa jordens uppvärmning enligt Parisavtalet kan upplevas som något märklig.

Vi har en situation där den globala tillförseln av fossil koldioxid till kolets kretslopp och atmosfären överstiger 100 miljoner ton per dygn. Ungefär tre fjärdedelar av jordens energiproduktion är baserad på fossila råvaror. Vi har en ökning av koldioxid i atmosfären som accelererar och en temperaturökning med den. Den svenska temperaturökningen under de senaste 30 åren är över en grad, jämfört med föregående 30-årsperiod och takten ökar. Slutsatsen från klimatkonferensen i Paris var att redan vid en uppvärmning av två grader börjar vi se katastrofscenarion.

I det läget är huvudtemat i den politiska och allmänna diskussionen att lista vad vi inte ska göra? I Sverige ser vi återkommande artiklar och TV-program om att vi utarmar skogen. Ny vindkraft motarbetas av allt från särintressen till försvaret. Beslut om lagring av kärnkraftsavfall dröjer liksom alla beslut om ny gruvdrift för att ta fram metaller till batterisystem med mera.

På EU-nivå lägger man förslag om vad som är hållbara investeringar (taxonomi). I utkastet framgår att vattenkraft inte är hållbart, bioenergi och produkter från bioråvaror är inte heller hållbart och så vidare. Efter stora protester från ett antal medlemsländer och branschorganisationer sker nu förhandlingar. Motståndet mot att ändra är betydande och från starka grupper förs dessutom fram att man bör göra naturgas till ett hållbart alternativ.

När det gäller det svenska skogsbruket ifrågasätts våra brukningsmetoder och att dessa är ett hot mot biologisk mångfald. Ser jag utifrån ett sydsvenskt perspektiv så har vi använt föryngring med små kalhyggen (nuvarande medelareal 2,3 hektar) i mer än 60 år. Under den tiden har det hänt väldigt mycket.

Vi har fått smidigare och mindre maskiner som gör mindre markskada. Vi har skapat gröna och blåa skogsbruksplaner för att hantera miljöhänsyn och hänsyn till skogens vatten. De frivilliga avsättningarna av produktionsmark till icke brukande har gått från noll till idag cirka 15 procent. Till det kommer lagstiftad och statlig avsättning vilket gör att cirka 30 procent av skogsmarken idag är undantagen från brukande. Den stora mängd så kallade nyckelbiotoper som vi idag diskuterar har i huvudsak skapats genom varsamt skogsbruk av privata skogsägare, inte genom statliga initiativ. Under perioden har den totala mängden skog ökat med mer än 30 procent och arealen gammal skog har tredubblats.

Är det då logiskt att skogsbruket är hotet mot den biologiska mångfalden? Är det inte mera logiskt att den pågående temperaturhöjningen faktiskt gör mera skada? Skogen är en fantastisk resurs med stor potential att bromsa klimatförändringen, men då måste vi använda den för att ersätta fossila material och energi. Att låta den stå för att absorbera koldioxid från en fortsatt fossilanvändning leder bara till fortsatt klimatförändring.

I mitt arbete i ett företag som tillverkar stärkelse i södra Sverige har vi använt gasol till våra ångpannor. För att minska vårt koldioxidavtryck har vi nu investerat cirka 20 miljoner kronor i brännare som istället kan använda bioolja. Vi reducerar vårt koldioxidavtryck med cirka 6 000 ton. Via det statliga klimatklivet har vi fått en del stöd till detta. Vi började med att titta på elpannor, men kan konstatera att vi i södra Sverige inte kan få ytterligare leveranser av el eftersom överföringskapacitet från norra Sverige saknas. Det gäller sannolikt i tio år framåt.

Den långsiktiga försörjningen av bioolja blir därmed väsentlig och pågående diskussioner skapar oro. Sedan vi tog beslutet har Sverige fattat beslut om att begränsa vad som får användas i bioolja. Däremot saknar vi beslut om spelregler för inhemsk tillverkning av bioolja för bland annat skogsindustrin, som står i startgroparna att börja tillverka nya produkter. EUs blivande regelverk oroar också.

Vi utvecklar också nya stärkelseprodukter och använder då modern växtförädling (Crispr Cas9) för att minska användningen av kemi i våra processer. Vi förbättrar potatisen och kan skörda en färdig produkt. Åter har vi starka krafter som vill bromsa användning av ny teknik utan att vi kan hitta något faktabaserat stöd för deras position.

Omställning till ett fossilminimerat samhälle kommer att ta cirka 30 år om det ska ske under ordnade former. För varje dag som vi ägnar oss att driva särintressen och politisk pennfäktning istället för att fokusera på problemet förflyttar vi omställningsperioden ytterligare en dag framåt.

Hans Berggren,

koncernchef Sveriges Stärkelseproducenter, styrelsemedlem Södra

LÄS MER: Sverige får inte hamna på efterkälkenLÄS MER: EUs jordbruk riskerar att slås utLÄS MER: Att inte bruka är att missbruka för framtiden

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen