Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 19 november 2017

Statligt övergrepp på markägare i fjällnära områden

Just nu pågår ett försök från statens sida att komma över enskild egendom i nordvästra Sverige. Det skriver Anders Pettersson i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Rolf Segerstedt

Scenen är den fjällnära skogen. Berörda är 4 000-5 000 markägare. Efter en dom från 2015 ska Skogsstyrelsen förbjuda markägare att avverka där det påträffas naturvärden i fjällnära skog.

En annan statlig myndighet, Kammarkollegiet, hävdar att sådana intrång inte ska ersättas och hänvisar till miljöbalk och marknadskrafter. Får man rätt kommer staten fritt att kunna välja och vraka var förbud ska utfärdas och detta utan att det allmänna drabbas av några kostnader alls.

Fastighetsbildningen där den fjällnära skogen är belägen skedde i Västerbotten och Norrbotten genom så kallad avvittring för 100-130 år sedan. Då fastställdes vad som skulle vara statlig respektive enskilt ägd mark.

I Jämtland och Härjedalen startade fastighetsbildningen tidigare genom laga skiftet. Som lagfaren ägare har man ett grundlagsskyddat egendomsskydd. Den rättigheten gäller oavsett var fastigheten är belägen.

Jämfört med fastighetsbildningen är den fjällnära gränsen ett sentida påfund. Ursprunget är den så kallade skogsodlingsgräns som Domänverket ritade ut på egen mark under 1950-talet, skogsbruk bedömdes som mindre ekonomiskt intressant väster om gränsen.

Under slutet av 1960–talet sammanband Riksskogstaxeringen denna gräns över enskilt ägda marker. Gränsen drogs inte upp med någon större finess utan var mera en administrativ produkt. I föreskrifterna till den skogsvårdslag som tillkom i slutet på 1970-talet fanns enstaka hänvisningar till gränsen.

Under 1980-talet växte kritik från ideell naturvård och rennäring om brukandet av dessa skogar. Det ledde till att stora delar av den fjällnära skogen avsattes som reservat. Man ville också införa restriktioner för skogen utanför reservaten.

1991 kom förslag på mer långtgående förändringar i skogsvårdslagen som berörde det fjällnära området. Det var alltså först nu som gränsen konkretiserades och gavs en rättslig betydelse.

I samma veva infördes också i lag att man skulle kunna förbjuda avverkning där naturvärdena var särskilt höga. Paragrafen kom i princip aldrig att tillämpas.

Det saknades medel för ersättning till markägarna och Skogsvårdstyrelserna var pragmatiska och utfärdade inga förbud. Man kan också notera att i förarbeten till lagändringen 1991 sägs att skogsbruket förväntas pågå i stort i oförändrad omfattning trots de nya reglerna.

Tillbaka till det inledande resonemanget där kombinationen av två statliga myndigheters agerande blir förödande.

En del av staten, Skogsstyrelsen, pekar ut skogsområden som värdefulla för naturvården.

En annan del, Kammarkollegiet, hävdar att den utpekade skogen förlorat sitt ekonomiska värde just därför att den utpekats som skyddsvärd och att virket från den därmed inte går att sälja. Samma myndighet säger att skogsbruk inte är pågående markanvändning i det fjällnära området eftersom avverkningarna där är tillståndspliktiga.

Med dessa argument förordar Kammarkollegiet, talesperson för staten, en ordning där värden från enskild egendom överförs kostnadsfritt till förmån för det allmänna. En ordning som måste strida mot grundlag och inte hör hemma i en rättsstat.

Anders Pettersson

Förbundssekreterare, Västerbottens Allmänningsförbund

Relaterade artiklar

Land Skogsbruks Nyhetsbrev

Missa inga av de senaste nyheterna och aktuella debatterna inom de gröna näringarna!

Missa inga nyheter Gratis

Den information som du lämnar här kommer att behandlas i enlighet med vår personuppgiftspolicy. Vi rekommenderar att du läser den innan du går vidare.

[article_FBShare type=shares ]
[article_FBShare type=comments ]
Till toppen