Gå till innehåll
laddar...
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 18 november 2017

Staten måste ta ansvar för nyckelbiotoperna

För att uppfylla regeringens krav om acceptans hos skogsägarna behöver följande principer vägleda samverkansprocessen, skriver flera företrädare för skogsbranschen i ett debattinlägg.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

FOTO: Rolf Segerstedt

Nyckelbiotopsbegreppet arbetades fram på 1990-talet för att öka kunskapen om småbiotoper i skogen. Resultatet skulle vara ett kunskapsunderlag inför framtida överväganden om eventuella åtgärder.

1998 antog skogsägarrörelsen ett femårigt frivilligt moratorium om att inte avverka nyckelbiotoper. Efter fem år förlängdes moratoriet. Syftet var att ge staten tid att prioritera och lösa problematiken och ersättningsfrågorna med nyckelbiotoper. Nu har det gått 19 år – vi väntar fortfarande.

Sedan nyckelbiotopsbegreppet kom till har naturvården i skogen utvecklats enormt. Vi har mångdubblat arealen formella avsättningar, liksom arealen frivilliga avsättningar, samtidigt som vi på ett genomgripande sätt utvecklat den generella miljöhänsynen.

Många kurvor pekar uppåt vad gäller företeelser i naturen som är viktiga för biologisk mångfald. Vi har ett hållbart skogsbruk i Sverige i dag.

Nyckelbiotopsfrågan handlar inte längre om ett behov sprunget ur brist på kunskap och behov av förändrade arbetssätt. I praktiken har nyckelbiotopsregistreringen kommit att få konsekvensen att skogsägaren inte kan sälja sitt virke.

Den framgångsrika naturvårdsmodellen i skogen bygger på generell hänsyn, frivilliga och formella avsättningar. Nyckelbiotoperna är ingenting av detta och måste nu inordnas i den demokratiskt beslutade skogspolitiken.

Det behövs omfattande förändringar kring hanteringen av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsens samverkansprocess måste gå mer på djupet i problemet.

Regeringen skriver i budgetpropositionen angående förslaget om en tioårig inventering att ”det är viktigt att skogsägare accepterar arbetssättet samt har förståelse och motivation att bevara nyckelbiotoperna”.

För att uppfylla regeringens krav om acceptans hos skogsägarna behöver följande principer vägleda samverkansprocessen:

  • Skogsområden som skogsägaren inte vill avsätta frivilligt och som staten inte anser vara så skyddsvärda att de prioriteras för formellt skydd, ska inte kunna vara nyckelbiotop.
  • Nyckelbiotoper ska vara mindre områden som tydligt avviker från det kringliggande landskapet genom höga naturvärden och sin särskilt stora betydelse för skogens flora och fauna.
  • Skogens särskilda betydelse för flora och fauna måste ställas i relation till hur mycket motsvarande skog som finns i landskapet.
  • Nyckelbiotopsbegreppet bör ses över och förekomst eller förväntad förekomst av rödlistade arter ska inte vara avgörande för nyckelbiotopsklassning eftersom en mycket stor del av skogen kan förväntas hysa rödlistade arter.
  • Nyckelbiotoper ska inte registreras vid avverkningsanmälan om man inte i samband med detta klargör att skogen ska avsättas formellt eller helt frivilligt.
  • Skogsstyrelsen ska i rutiner och handledningar klargöra att nyckelbiotopsinventeringen endast är ett kunskapsunderlag och att det inte är en målsättning att alla nyckelbiotoper ska bevaras.

Det finns ingen grund i skogspolitiken för nyckelbiotopernas utveckling och Skogsstyrelsens tillämpning. Problemet har accelererat på senare tid, och många enskilda skogsägare drabbas på ett oskäligt sätt. Skogsägarna har tagit ett stort ansvar som väntat i 19 år på en lösning. Nu är det dags för staten att ta sitt ansvar.

Sven Erik Hammar, LRF Skogsägarna

Lena Ek, Södra

Karin Perers, Mellanskog

Gunnar Heibring, Norrskog

Torgny Hardselius, Norra Skogsägarna

Relaterade artiklar

Till toppen