Gå till innehåll
svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
Debatt 18 februari

Skogsstyrelsen: "Vi bedömer varje enskilt fall"

Paul Christensson, LRF Skogsägarna utgår från felaktiga premisser när han kritiserar Skogsstyrelsens hantering av miljöhänsyn i samband med avverkning. Det skriver Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist i en replik.

Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.

 Det är fritt fram att ha synpunkter på lagstiftningen, men vill man ändra lagarna får man vända sig till lagstiftarna, skriver Herman Sundqvist.
Det är fritt fram att ha synpunkter på lagstiftningen, men vill man ändra lagarna får man vända sig till lagstiftarna, skriver Herman Sundqvist.

LRF Skogsägarnas ordförande Paul Christensson slår fast några viktiga saker i sin debattartikel i Land Skogsbruk. Till exempel är det helt korrekt att Skogsstyrelsen inte kan kräva ett generellt sparande av en viss volym hänsyn vid avverkning. Artikeln pekar också på att skogssektorn i stor utsträckning tar större hänsyn till miljövärden än vad lagen kräver. Den bilden delar vi.

Däremot driver Paul Christensson vissa teser i sin artikel utifrån premisser som helt enkelt inte är korrekta. Därför haltar argumentationen rejält när det gäller Skogsstyrelsens betydelse för den enskilda skogsägarens möjlighet att bruka sin skog efter eget huvud.

Christensson hävdar svepande att Skogsstyrelsen tillämpar modellen för hur stort intrång som ska behöva tålas vid beslut om hänsyn till natur- och kulturmiljövård på ett felaktigt sätt. I själva verket utgår våra bedömningar ifrån ett betänkande från riksdagens bostadsutskott (1986/87:1) och prejudicerande domar, till exempel från kammarrätten i Jönköping 2011, där Högsta förvaltningsdomstolen senare nekade prövningstillstånd.

Att göra andra bedömningar än de som slås fast i prejudicerande domar är inte möjligt för en myndighet. Påståendet att vi gör felaktiga tillämpningar är därför inte sant.

Paul Christensson skriver också att Skogsstyrelsen inte tillämpar principen att kräva tio procents hänsyn enbart i särskilda fall. Istället använder vi enligt honom modellen schematiskt och kräver slentrianmässigt tio procents hänsyn, vilket skulle drabba mindre skogsägare hårt.

I verkligheten gör vi en bedömning i varje enskilt fall av hur stor hänsyn som ska tas. I vissa fall finns det höga naturvärden, och då kan värdet av den beslutade hänsynen vara upp emot tio procent av värdet av avverkningen. Men i de flesta fall omfattar besluten en betydligt lägre andel än tio procent. Vi skriver inte slentrianmässiga beslut om att tio procent av avverkningens värde ska lämnas som hänsyn.

Under 2020 fattade Skogsstyrelsen beslut om hänsyn enligt paragraf 30 i Skogsvårdslagen i drygt 500 fall. Detta ska ställas i relation till det totala antalet avverkningsanmälningar, drygt 60 000, som kom in till oss. Det är alltså en mycket liten andel av anmälningarna som leder till beslut om krav på en viss nivå miljöhänsyn.

I Paul Christenssons debattartikel låter det däremot som att Skogsstyrelsen generellt lägger en död hand över enskilda skogsägares möjlighet att själva fatta beslut om hur deras skog ska brukas, genom att ställa krav som uppfattas som orimliga vad gäller miljöhänsyn.

Det är naturligtvis fritt fram för alla som vill att ha synpunkter på utformningen av lagstiftningen och hur den tolkas. Men den som anser att lagarna behöver ändras får vända sig till lagstiftarna.

Herman Sundqvist, generaldirektör, Skogsstyrelsen

LÄS MER: Vem försvarar större miljökrav på små markägare?LÄS MER: ”I en kommande akt måste politikerna in på scenen”

Relaterade artiklar

Kommentarer

Genom att kommentera på Skogsbruk så godkänner du våra regler.

Till toppen